Plenumbestämmelsen och dess tillämpning inom straffrätten - en studie genomförd utifrån ett förutsebarhetsperspektiv

Sammanfattning: Uppsatsen utreder plenumbestämmelsens tillämpningsproblem inom straffrätten och hur förutsebarheten för den enskilde påverkas av att plenumbestämmelsen lyser med sin frånvaro. Prejudikaträtten är inte absolut i Sverige. Men detta innebär inte att ändringar av prejudikat ska ske med lätthet, utan en strävan att upprätthålla förutsebarheten för den enskilde är viktig. Med anledning av detta finner vi plenumbestämmelsen i RB 3 kap. 6 § . Bestämmelsen stadgar en möjlighet att hänskjuta ett mål till HD i sin helhet vid prövning av en betydande fråga för rättstillämpningen, eller om andra särskilda skäl föreligger för ett sådant avgörande. HD:s prejudicerande verksamhet har en betydande roll för rättssäkerheten och ska tillgodose en enhetlig rättstillämpning. Den intar vidare en viktig plats i vårt rättssystem där lagstiftarens hand inte räcker. Begreppet rättssäkerhet har inte en klar och enhetlig definition. Vad begreppet kan sägas innehålla är dels en formell uppfattning, dels en materiell uppfattning. Den formella rättssäkerheten syftar till förutsebarheten i rätten, både vad gäller den lagstiftande maktens regler som den dömande maktens beslut. Den materiella rättssäkerheten består av etiska värden som verkar för att regelverket ska bestå av rättvisa regler och att godtyckliga beslut av domstolen inte sker. Under de senaste 40 åren har sammansättningen i HD minskat från 25 till 14 justitieråd. Möjlighet till prövningstillstånd har vidare blivit reducerat liksom domförhet vid prövning av mål. Huvudsyftet med dessa ändringar har varit att renodla HD som prejudikatinstans. Dessa reformer har vidare influerat plenumbestämmelsen till vissa ändringar. På 80-talet tillkom ett alternativ till att döma i plenum innebärande en kvalificerad sammansättning av tolv justitieråd. Några år senare minskades denna siffra ner till nio då antalet justitieråd totalt minskades i HD. Det s.k. halvt plenum skulle underlätta för domstolen att döma i en mer kvalificerad sammansättning när det var motiverat, än att enbart döma på avdelning i dessa fall. Halvt plenum tillämpades dock aldrig varför bestämmelsen inte uppfyllde sitt syfte och slopades därmed vid reformen 2009. Departementschefen uttalade i propositionen att plenumbestämmelsen hädanefter skulle bli lättare att tillämpa då antalet justitieråd minskat till 14. Att plenum skulle bli lättare att tillämpa tycks än så länge enbart vara tomma ord då pleniavgöranden fortfarande uppfattas som komplicerade och tidskrävande. Att detta beror på tidspress i HD, eller att det finns för få justitieråd till det antal mål som prövas är inte något som tycks föreligga. Vidare kan pleniavgörandens tidsperiod inte anses strida mot varken den svenska grundlagsbestämmelsen i RF 2 kap. 11 § eller Europakonventionens artikel 6.1 gällande rätten till en rättegång inom skälig tid. Med anledning av detta är inte pleniförfarandets tidskrävande och omständliga procedur, som så ofta hänvisas till, något som kan åberopas som grund till att avstå från att hänskjuta ett mål till HD i sin helhet. Åren mellan 1972-2008 skedde enbart tolv pleniavgöranden i HD. Inom straffrätten har i princip aldrig ett avgörande i plenum ägt rum. När likgiltighetsuppsåtet slogs fast i svensk rätt genom NJA 2004 s 176, togs beslutet av HD utan att ett pleniavgörande ens kom på tal. Att slå fast att det hypotetiska eventuella uppsåtet inte längre skulle utgöra gränsen mot medveten oaktsamhet utan istället använda ett likgiltighetsuppsåt tycktes, trots sin icke obetydliga ändring, inte vara aktuellt för plenumbeslut. I september förra året avgjordes däremot två avgöranden i HD, NJA 2011 s 563 och NJA 2011 s 611, där plenumbestämmelsen diskuterades. Domstolen valde dock att hänvisa till de två undantag som uppställs i paragrafen. Att vid uppsåtsbedömningen vid självförvållat rus efterge kravet på uppsåt till att istället tillämpa vanliga regler vid denna bedömning utgör en betydande ändring av rättsläget, men inte ens då ansåg domstolen att plenum var aktuellt. I ett samhälle som bygger på rättsstatsprincipen är det av stor betydelse att folket känner en trygghet och förtroende för HD:s beslut och dömande. Plenumbestämmelsen borde vara en väg för HD att uppnå detta och tillgodose förutsebarheten för den enskilde.