Budget som styrverktyg i landstinget - en studie på Länssjukhuset i Halmstad och Centralsjukhuset i Kristianstad

Sammanfattning: Landstingen är ansvariga för stora delar av den svenska hälso- och sjukvården i Sverige. De senaste åren har landstingen varit drabbade av en ytterst ansträngd ekonomi och endast fem av 20 landsting kunde under 2002 redovisa ett överskott. Den försämrade ekonomin kan till viss del förklaras av en hög arbetslöshet vilket innebär minskade skatteintäkter. Eftersom den offentliga sektorn, och däribland landstingen, får den största delen av sina intäkter via skatter drabbas de hårt av en vikande sysselsättning. Andra orsaker till den försämrade ekonomin är kostnadsökningar och stigande lönekostnader. Samtidigt som landstingens situation diskuteras ofta i media finns det de som menar att budgeten har fått en undanskymd roll som styrinstrument i landstingen. Detta kan te sig märkligt eftersom kommunallagen (1991:900) kräver att landsting ska upprätta en budget för varje verksamhetsår. Budgeten måste alltså vara en del av styrsystemet. Med anledning av budgetens alltmer dolda roll och landstingens ansträngda ekonomi fann vi det intressant att genomföra en studie som syftar till att analysera huruvida budgetens roll på sjukhus överensstämmer med styrförutsättningar och metoder för budgetuppställande. Som analysinstrument har en contingency-modell om budgetering använts, som beskriver samband mellan förutsättningar (externa och interna), budgetens huvudsyfte och dess metoder för uppställande. Modellen är utarbetad av Bergstrand et al som menar att effektivitet uppnås om överensstämmelsen mellan de tre huvudområdena är god. Djupintervjuer har genomförts på Länssjukhuset i Halmstad och Centralsjukhuset i Kristianstad, som ligger under Landstinget Halland respektive Region Skåne. Respondenterna till studien var ekonomichefer, klinikekonomer, budgetsamordnare och verksamhetschefer. Resultatet av studien visar att det på sjukhusen råder god överrensstämmelse mellan budgetens huvudsyfte och metod för uppställande. Däremot är överrensstämmelsen mellan de interna och externa förutsättningarna och budgetens huvudsyfte bristfällig. Det är alltså inte budgeten och/eller budgetprocessen som fallerar som styrverktyg utan problemen som måste åtgärdas finns i styrförutsättningarna för sjukhusen. Bristen på överrensstämmelse leder till ineffektivitet och det kan konstateras att om ekonomi används som ett mått på effektivitet, vilket sker i denna studie, så kan samband mellan sjukhusens dåliga ekonomi och brister i modellen strykas.