”Det fungerar inte att nästan 300 kommuner ska ha en full beredskap för någonting som nästan aldrig händer... men när det händer så är det ändå för svårt för dem att hantera...” : Socialtjänstens arbete mot den våldsbejakande extremismen

Sammanfattning: Våldsbejakande extremism är ett nytt fenomen i den svenska kontexten och ett ämne som synliggjorts allt oftare de senaste åren genom nyhetsrapporteringar. Våldsbejakande extremism har tidigare bekämpats nationellt till att numera hanteras mer lokalt och kommunalt. Arbetet har till viss del letts centralt från en nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism till nu myndigheten Center mot våldsbejakande extremism. Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism angav genom sin nationella strategi mot våldsbejakande extremism en riktlinje att samtliga kommuner ska upprätta lokala handlingsplaner mot våldsbejakande extremism. Syftet med denna studie är att undersöka och synliggöra hur socialarbetare arbetar mot våldsbejakande extremism, där emfas på det som undersökts legat på implementeringsprocessen av handlingsplan mot våldsbejakande extremism. Resultatet presenteras genom teoretisk förankring i implementeringsteori och gräsrotsbyråkrati. Resultatet av studien visar på hur det förebyggande arbetet ses som en av de främsta framgångsfaktorerna i arbetet mot våldsbejakande extremism, hur kommunala skillnader påverkar arbetet samt att det är utmanande med fenomenet i sig på grund av dess (politiska) laddning. Samtidigt visas exempel på hur socialarbetare använder sig av sitt handlingsutrymme för att ge förutsättningar att klara av sitt jobb utmaningarna till trots.