När patienten inte vill leva : Sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter som uttryckt ohälsa i form av suicidalitet

Sammanfattning: Nästan 1300 personer tog 2018 sitt liv i Sverige, av de hade ca en tredjedel en aktiv vårdkontakt. Suicidnära patienter förekommer i alla vårdkontexter, sjuksköterskan ansvarar för att planera och organisera vården för dessa patienter. Suicidtankar utgör ett lidande för patienten vilket är viktigt att det synliggörs vid en suicidriskbedömning. Problemet blir när sjukvården brister i sitt omhändertagande av patienten. Vi har därför valt att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter som uttryckt ohälsa i form av suicidalitet. Metoden som användes var en litteraturöversikt och 12 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet strukturerades upp i tre huvudteman och visade att många sjuksköterskor upplevde sig ha en sämre attityd mot patienten på grund av brist på erfarenhet och kunskap. Det visade också på att sjuksköterskorna upplevde reflektion i arbetet positivt men att många också påverkades negativt av samhällets syn på suicid. Vår diskussion berör våra erfarenheter av reflektionens positiva betydelse i det kliniska arbetet och dess funktioner för att bättre kunna hantera patienter som uttryckt ohälsa i form av suicidtankar. Det behövs kunskap och ett öppnare samhällsklimat där det finns utrymme att tala om psykisk ohälsa för att vi på en bredare front ska kunna arbeta suicidpreventivt. Det behövs också mer forskning på sambandet mellan sjuksköterskans attityd mot patienten samt upplevelsen av vårdandet och vilken kunskap eller erfarenhet sjuksköterskan har av att vårda patienter med suicidtankar.