Konsekvenser av inavel under många generationer : populationsgenetiska mekanismer

Sammanfattning: Inavel innebär att individer som är nära släkt får avkomma tillsammans. Om det pågår under många generationer påverkas förloppet av flera olika mekanismer. Inaveln i sig gör att den genetiska variationen i populationen minskar och blir likartad. Det kan göra individerna och populationen mer sårbar för sjukdomar och miljömässiga förändringar. Men det gör också att recessiva skadliga egenskaper som finns i arvsmassan kommer till uttryck, och populationen kan då drabbas av det som kallas inavelsdepression. Det kan då ske en utrensning (så kallad purging) av skadliga recessiva egenskaper genom att individerna som bär dem oftast inte överlever tillräckligt länge för att kunna få avkomma. Tillsammans med genetisk drift och naturlig selektion minskas den genetiska variationen ytterligare. Motkrafter som istället ökar den genetiska variationen är mutationer och inkommande individer som bär på nytt genetiskt material. Beroende på populationens storlek och historia påverkar alla dessa faktorer i olika grad förloppet vid fortsatt inavel. Vid långsam inavel i stora populationer får krafterna möjlighet att verka tillsammans på ett sätt som i de flesta fall ger en livskraftig population. Små populationer löper däremot större risk för utdöende. Det är inte fullständigt känt hur de populationsgenetiska krafterna kontrasterar och samverkar för olika arter vid olika inavelshastighet, inavelshistorik och populationsstorlek. Kanske finns det även mekanismer som ännu inte är kända. Dessutom tillkommer miljömässig påverkan. Därför är det svårt att bedöma konsekvenserna av inavel för en särskild population. Inavel bör därför, om det är möjligt, undvikas eller minimeras.