Tvångsmakt i sönderfallna stater : Somalia 1992-1993

Sammanfattning: Användandet av tvångsmakt vid interventioner i sönderfallna stater är en svår uppgift. En av desvåraste delarna vid en sådan intervention är en rationell kommunikation med de olikamotparterna. Den stora utmaningen blir att lyckas förmedla både det övergripande syftet medinterventionen till lokalbefolkningen och samtidigt övertyga de stridande parterna om att ett reelltoch trovärdigt hot föreligger. I den här uppsatsen har jag undersökt om tvångsmakt är möjlig vidavväpningen i en sönderfallen stat, och hur tvångsmakten användes av UNITAF vid avväpningenav de somaliska krigsherrarna.I uppsatsen jämförde jag de avväpningsoperationer som genomfördes av de amerikanska,australiensiska och franska styrkorna vintern 1993. Den teori som jag använde som verktyg varPeter Viggo Jakobsens modell för tvångsdiplomati- idealpolitik. Jakobsens teori är envidareutveckling av äldre teorier för tvångsmakt. Men för att kunna nyttja idealpolitik i fallet meden sönderfallen stat var jag tvungen att anpassa den till de rådande omständigheterna i Somalia.Min analys visade att de australiensiska och franska styrkorna, som lyckades väl medavväpningen, agerade inom ramen för min anpassade tvångsmaktsteori. Däremot de amerikanskastyrkorna, som lyckades sämre, agerade mer inom ramen för vad som kan benämnasavskräckning. Den övergripande slutsatsen var att tvångsmakt kan användas i sönderfallna stater,men behöver anpassas för att säkerställa att hot och krav kommuniceras på ett rationellt sätt.