Institutionella ägares syn på icke-finansiella risker

Sammanfattning: Uppsatsens titel: Institutionella ägares syn på icke-finansiella risker Seminariedatum: 2006-01-17 Ämne/kurs: FEK 591 Magisteruppsats i redovisning, 10 poäng Författare: Christoffer Hero & Martin Nilsson Handledare: Gunnar Wahlström Fem nyckelord: GRI, Hållbarhet, Icke-finansiella risker, Institutionella ägare, Investerare. Syfte: Föreliggande studie har ett tvådelat syfte. För det första kartlägger vi i vilken utsträckning institutionella ägare tar hänsyn till icke-finansiella risker i ett investeringsobjekts hållbarhetsredovisning. För det andra redogör vi för hur informationen i en hållbarhetsredovisning kan förändras för att bättre tillgodose de institutionella ägarnas behov. Metod: Vi har valt en induktiv metod eftersom det inte finns någon befintlig fullständig teori inom det studerade området. Vi studerar ett fenomen och har därför valt att använda den kvalitativa metoden, då denna metod är empirinära. En empirinära metod hjälper oss skapa en djupare förståelse för det studerade fenomenet. Våra metodologiska val stämmer väl överens med den ansats som Glaser & Strauss kallar för grounded theory Teoretiska perspektiv: Det saknas en fullständig teoretisk referensram för det område som vi studerar. För att kunna skapa oss någon slags teoretisk referensram att förhålla oss till, tar vi upp fyra huvudsakliga delområden. Dessa delområden är risk, hur fakta uppstår, tilltron till siffror och hållbar affärsutveckling. Empiri: Vår empiri består av primärdata insamlad genom intervjuer med 12 olika respondenter. Nio av intervjuerna skedde genom personliga möten, de resterande tre via e-mail. Vi valde att intervjua investerare, etikanalytiker samt revisorer för att få många olika intressanta infallsvinklar i vår empiri. I och med avsaknaden av en fullständig teoretisk referensram har vi även satt oss in i den offentliga debatten inom området, vilket också är empiri. Slutsatser: Vi har kommit fram till att de institutionella ägarna endast i begränsad utsträckning använder sig av företagens hållbarhetsredovisningar för att identifiera icke-finansiella risker. Detta beror bland annat på att investerarna har stark tilltro till siffror och gärna använder sig av traditionella metoder. Vidare beror det på att det ännu inte finns tillräckligt många studier som visar på ett positivt samband mellan hållbarhetsarbete och ökad lönsamhet. Ytterliggare en anledning är att utformningen av dagens hållbarhetsredovisningar inte kan tillgodose de institutionella ägarnas behov.