Köparens undersökning efter företagsförvärv - en analys av hur 31–32 §§ köplagen påverkar köparens möjlighet att åberopa fel vid företagsförvärv

Sammanfattning: Trots en sedan länge pågående debatt i doktrinen har både 1905 års köplag och dagens köplag tillämpats på företagsförvärv som sker genom en aktieöverlåtelse. Det är dock tydligt att lagstiftaren inte hade företagsförvärv eller aktieköp i åtanke när köplagen skrevs och reglerna tenderar därför att vara mindre lämpliga för aktieöverlåtelser vid företagsförvärv. I många situationer blir detta inget problem för parterna som inom ramen för sin avtalsfrihet kan göra nödvändiga anpassningar för aktieköpet. Även om parterna avtalar bort köplagen eller avtalar bort den genom att avtala om något annat, går det inte att garantera att en sådan disposition alltid medför att köplagen blir betydelselös. Om en viss fråga inte kan besvaras av avtalets ordalydelse eller genom en avtalstolkning måste svaren sökas i allmänna rättsprinciper. Eftersom köplagen uttrycker flera sådana principer, riskerar parterna att ändå hamna i köplagen och låta dess bestämmelser tillämpas på parternas avtal. Uppsatsen undersöker hur köplagens regler om köparens undersökning efter köp samt reklamationsplikt vid fel ser ut vid företagsöverlåtelser. I svensk rätt finns en reklamationsplikt för köpare som vill åberopa fel i den köpta egendomen. Den allmänna reklamationsplikten går att härleda från både köplagen och allmänna kontraktsrättsliga principer, vilket HD har fastställt. Neutral reklamation enligt köplagen ska ske inom skälig tid från det att köparen antingen har upptäckt eller borde ha upptäckt felet. Vad köparen har upptäckt eller borde ha upptäckt bestäms ofta av den undersökning efter köp som köparen ska genomföra enligt köplagen. Vid företagsöverlåtelser är det mer eller mindre marknadspraxis att köparen före köpet genom en due diligence undersöker bolaget som ska köpas. Due diligence-processen är resurskrävande och en stor del av arbetet kring en företagsöverlåtelse läggs här. Uppsatsen undersöker emellertid hur undersökningen efter köp ser ut och hur den påverkar köparens möjligheter att lyckas med krav mot säljaren. Lagtexten ger inte någon vägledning beträffande tidsfristen och omfattningen för en sådan undersökning efter köp. Hänvisningen till att undersökningen ska ske enligt “god affärssed” bidrar inte med någon tydlighet för vad en köpare måste undersöka. Det saknas även tydlig vägledning i praxis beträffande en sådan undersökning. Om köparen åsidosätter sin undersökningsplikt efter köp kan det innebära att vissa fel i det köpta bolaget borde ha upptäckts tidigare än vad som har gjorts. Konsekvenserna av en utebliven eller otillfredsställande undersökning kan då bli att köparen försummar sin reklamationsplikt varför rätten till felanspråk prekluderas. Uppsatsen undersöker om en säljare efter en företagsöverlåtelse och vid ett konstaterat fel som denne i och för sig ansvarar för, med framgång skulle kunna göra en sådan reklamationsinvändning i ljuset av att köparen borde ha upptäckt felet tidigare än vad som har gjorts. Det konstateras att även om säljaren visserligen skulle kunna lyckas med en sådan invändning går det inte att fastställa exakt i vilka fall detta skulle kunna ske. Det går nämligen inte att beskriva en generell marknadspraxis eller någon god affärssed för hur en undersökning efter tillträdet ska se ut och när den ska genomföras. Uppsatsen konstaterar därför att gällande rätt inte på ett tillfredsställande och förutsebart sätt reglerar frågorna om undersökning efter köp och reklamation vid företagsöverlåtelser. Uppsatsen avslutas med ett resonemang de lege ferenda där förslag på nya lagregler presenteras och motiveras.