Distansarbetets påverkan på kompetensutveckling och villkor för lärande i organisationer till följd av pandemin : En kvalitativ studie inom tjänstemannasektorn

Sammanfattning: Syftet med denna undersökningen har varit att ur ett organisationsperspektiv undersöka hur kompetensutveckling samt villkoren för lärande i organisationer har påverkats av distansarbete som arbetsform, till följd av pandemin. Studien har en kvalitativ ansats och undersökningen genomfördes med hjälp av intervjuer där åtta respondenterna som är verksamma HR-praktiker med god insyn i kompetensutvecklings- samt lärandefrågor har inkluderats. Avgörande för studien har varit att dessa respondenter erfarit distansarbete i sina respektive organisationer, till följd av pandemin. Vi har använt oss av ett strategiskt urval för att komma i kontakt med våra respondenter. Respondenterna uppfyller de kvalifikationer vi menar är avgörande för att bidra med insikter, resonemang och upplevelser gällande de områden vi valt ut för studien. Som en grundpelare i vår studie har vi utgått från teorier och forskning om kompetensutveckling, lärande och distansarbete. Teorierna och den tidigare forskningen som valts ut har sedan brukats för att analysera det empiriska material vi tagit del av genom intervjuerna.  Resultaten visar att kompetensutvecklingen i organisationer både har minskat och ökat, beroende på hur organisationens digitala förutsättningar såg ut innan pandemin samt hur trycket på bemanningen under pandemin har varit. Det råder dock en samstämmighet bland respondenterna i att organisationerna fått tänka om och utveckla kompetensutvecklingen för att kunna hantera den hybrida arbetsformen som framöver kommer att genomsyra ett flertal organisationer. Att organisationerna under pandemin fått utveckla och digitalisera sätten att kompetensutveckla har resulterat i en större organisatorisk digital kompetens, vilket i mångt och mycket ligger i linje med att arbetslivet digitaliseras. Ett ytterligare bidrag som studien mynnat ut i är att villkoren för lärande har påverkats på grund av det ökade distansarbetet under pandemin. Eftersom informellt lärande oftast sprids i det dagliga arbetet medarbetare emellan på den fysiska arbetsplatsen utan att det organiseras eller planeras för det, har denna form av lärande uteblivit till följd av distansarbetet. Vi kan således se att ett fåtal av organisationerna i studien implementerat informella inslag i kompetensutvecklingsaktiviteter för att kompensera för det uteblivna informella lärandet, som vanligtvis sker i fikarummet eller när man frågar en kollega en snabb fråga. Det informella lärandet sker där människorna finns, och bidrar inte enbart till ett individuellt lärande för medarbetaren utan även ett organisatoriskt lärande. Digitala kompetensutvecklingsaktiviteter har således fungerat som en buffert och varit tongivande i att få till de mellanmänskliga mötena och en form av informellt lärande som distansarbete annars tangerar att minimera.