“Om man inte pratar om det kan man inte göra något åt det heller”

Sammanfattning: Internet är en viktig del i barns vardagliga liv där bibehållandet och skapandet av sociala relationer kan ses centralt. Genom internet och digitala verktyg finns det stora möjligheter till lärande, men det finns även risker som kan påverka barnens liv negativt. En oroande risk är att ett barn blir kontaktad av en okänd vuxen med skadligt uppsåt att utnyttja barnet sexuellt, med andra ord att utsätta barnet för nätgrooming. Det finns begränsat med forskning om nätgrooming i stort, men framförallt kopplat till en förebyggande undervisning inom ramen för fritidshemmets verksamhet. Fritidshemmet har som uppdrag att erbjuda innehåll som berör säker och ansvarsfull kommunikation i digitala sammanhang. Fritidshemmet vilar även på de skrivelser som berör barnens rättigheter i enighet med barnkonventionen. Denna intervjustudie aspirerar till att bidra med kunskap om hur sex fritidslärare uttrycker att de arbetar med nätgrooming och vilka möjligheter och begränsningar de ser i detta arbete. Intervjustudien är av kvalitativt slag, där sex halvstrukturerade livsvärldsintervjuer har genomförts med verksam personal på fritidshemmet. Resultatet har analyserats via analysmetoden sortera, reducera och argumentera. Intervjustudiens resultat indikerar på att ingen av de intervjuade fritidshemmen i dagsläget arbetar förebyggande mot nätgrooming. De främsta möjligheterna som fritidshemmet beskrivs besitta, är en situationsbaserad undervisning via samtal. De största begränsningar som framkommit i intervjustudien, är främst en avsaknad av kunskaper hos fritidslärarna gällande ett förebyggande mot nätgrooming. En annan övervägande begränsning som informanterna uppger, är en spridning bland eleverna avseende ålder och uttryckt behov, vilket beskrivs försvåra ett förebyggande arbete på fritidshemmet mot nätgrooming. Resultatet tyder på att elevernas delaktighet ses som viktig, samtidigt som eleverna är i behov av skydd i form av att fritidslärarna begränsar deras internetanvändning på fritidshemmet. Slutsatsen kan dras att det finns ett behov av kompetensutveckling inom säker kommunikation och risker med internet hos de intervjuade fritidslärarna.