Den kollektiva minnesfölusten : En normkritisk studie om attityder och möjligheter till representation av marginaliserade grupper i arkiven

Sammanfattning: Den här uppsatsen syftar till att undersöka attityder och möjligheter till representation av marginaliserade grupper i arkiven. Våra arkiv förvaltar vårt gemensamma kulturarv och anses utgöra vårt kollektiva minne. Problemet är dock att många grupper inte finns representerade i arkiven då materialet i arkiven bygger på normer och värderingar om vems historia som ansetts viktig att bevara samt vem som har haft makten att sätta avtryck. Marginaliserade grupper som befinner sig utanför normen och som saknar makt hamnar således utanför arkiven. De teoretiska perspektiven som uppsatsen grundar sig i är postmodern arkivteori och normkritik. Detta baserat på att det är normer som styr representationen i arkiven och att de grupper som syns och tar plats i arkiven är de grupper med makt. Postmodern arkivteori hävdar att arkivarien besitter en maktposition där hen kan exkludera eller inkludera vissa grupper men för att förhindra detta måste arkivarien acceptera sin egen roll och påverkan i skapandet av det kollektiva minnet. Jag har intervjuat sex arkivarier vid sex arkivinstitutioner. Målet med intervjuerna var att undersöka deras attityder kring representation, hur de eventuellt arbetar med representation i sina arkiv samt vilka möjligheter de har att faktiskt påverka representationen i arkiven. Jag har också studerat arkivlagen, rapporter och arkivutredningar med målet att undersöka huruvida de tar upp representation och inkludering samt vilka möjligheter som ges arkivinstitutioner att aktivt arbeta med inkludering och en bredare representation. Min slutsats är att det verkar finnas en medvetenhet och en vilja hos arkivarierna att förändra ojämlikheten i arkiven. Samtidigt känner de sig begränsade av styrningen och lagstiftningen. Jag föreslår därför att åtgärder behöver ske både på arkivnivå men också på en beslutfattande nivå för att arkiven aktivt ska kunna arbeta för en bredare representation. Arkiven bör själva göra en intersektionell analys av sitt arkivmaterial för att skapa en medvetenhet om ojämlikheten och ur en sådan analys arbeta vidare för ett mer normkritiskt arbete med normkritiska processer. På en beslutfattande nivå vore det av värde om de enskilda arkiven kunde få en mer erkänd position som en viktig del av kulturarvet, en mer reglerad finansiering till de enskilda arkiven samt att det ska ingå i de offentliga arkivens uppdrag att också sköta och värna om de enskilda arkiven. Det vore även av värde att de offentliga arkiven hade större möjlighet att arbeta med aktivt insamlande för att fylla de arkivluckor som finns i de enskilda arkiven.