Patenträttens betydelse för en cirkulär ekonomi : En rättsdogmatisk analys av patenträttsliga hinder för reparationsmöjligheter inom EU och Sverige

Sammanfattning: Patenträtten kan användas för att förhindra tredje man från att sälja vidare, rekonstruera eller kopiera en patenterad produkt. Det starka patentskyddet för patentinnehavare utgör ett ekonomiskt incitament för skapande och gör möjligheten till reparation svårare, och från fall till fall olagliga, eftersom patentlagstiftningen förhindrar rekonstruktion av patenterade produkter. Patenträtten, i relation till rätten till reparation, står inför en avvägning mellan intresset att säkerställa patentinnehavararens ensamrätt att förhindra tillverkning av den patenterade produkten och att fortsätta styra marknaden i riktning mot en cirkulär ekonomi och hållbar produktlivslängd genom reparation. En produkt under patentskydd kan normalt sett repareras inom Europeiska unionen och Sverige utan att det görs intrång i patentet i enlighet med konsumtionsprincipen. Enligt 3 § 3 st. 2 p. Patentlag (1967:837) konsumeras rätten vid förvärv och den patenterade produkten kan säljas vidare eller repareras, om den patenterade produkten har satts på marknaden av eller med tillåtelse från patentinnehavaren. Det är viktigt att skilja på tillverkning och reparation eftersom reparation av en patenterad produkt är tillåtet medan tillverkning fortfarande utgör ett direkt patentintrång.    Gränsdragningen mellan begreppen reparation och rekonstruktion ger ett utrymme för ovisshet för i vilka fall en reparation går över till att utgöra en intrångshandling genom rekonstruktion. Omfattningen av begreppet reparation och vad som avser en lovlig reparation har, i rättsfall inom EU, baserats på om det skett inom den normala livslängden. Om bedömningen sker utifrån marknadens uppfattning av vad som utgör en normal livslängd finns det upphov till oförutsägbarhet. I uppsatsen behandlas problematiken inom ramen för konsumtionsprincipen och de tillhörande begreppen reparation, rekonstruktion samt normal livslängd. Utifrån en utblick i tyska och brittiska rättsfall samt i relation till europeiska patentkonventionen, konstateras i uppsatsen att gränsdragningen mellan begreppen görs avseende: huruvida den tekniska lösningen återspeglas i den ersatta komponenten, handlingen skett under den normala livslängden eller omfattningen av återställandeåtgärden. I utredningen av den föreliggande problematiken föreslås, dels en tydliggjord definition av livslängden under en garanterad minimilivslängd i relation till Ekodesign-direktivet, dels ett särskiljande av begreppen reparation och rekonstruktion i den grundläggande ensamrätten, 3 § Patentlag, samt i det kommande ’Unitary patent convention’ (UPC-avtalet) art. 25(a) för enhetliga EU-patent, utan att motsätta minimikraven fastställt i art. 28(1a) Agreement on Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights.