Att släppa taget : Om trötthet i psykoterapirummet

Sammanfattning: Denna essä undersöker fenomenet trötthet som det framträder i psykoterapeutens yrkesutövning och tar stöd i filosofen Emmanuel Levinas tankar om trötthetens ögonblick som uppkomsten av ett varande i varat, och författaren Peter Handkes utforskande av en trötthet som öppnar sig mot världen. Kampen mot tröttheten, som den tidige Levinas beskriver, innebär gestaltandet av en existentiell fördömelse medan att släppa taget och bejaka tröttheten (Handke) utgör en möjlighet att möta världen utan själviska avsikter. I ljuset av psykoterapeutens uppiggningstekniker och ett samhälle som starkt betonar ett energiskt görande framträder tröttheten i vissa lägen som en etisk praktik som kan relateras till den sene Levinas tankar om den Andre som oändlighet.