Plötsligt fanns där ett avtal : Distrikts- och sjuksköterskors upplevelse av ett nytt hemsjukvårdsavtal

Sammanfattning: Bakgrund: En ny lag om samverkan vid utskrivning från sjukhus infördes 2018. Varje patient med behov av uppföljning skulle tilldelas en fast vårdkontakt. Inom regioner och kommuner reviderades eller upprättades hemsjukvårdsavtal för att förtydliga vilken aktör som ansvarade för patienterna efter sjukhusvistelse. Detta innebar att ansvarsfördelningen av patienters tillhörighet kom att förändras. Uppföljning under första året, visar att den fasta vårdkontakten inom primärvården ofta fallit på en sjuksköterska och att oklarheter om vad den rollen innebar inte är helt klarlagd. Syfte: Syftet var att undersöka hur ett nytt hemsjukvårdsavtal påverkat arbetssituationen på hälsocentraler i en norrländsk region. Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor och distriktssköterskor i primärvård. Innehållsanalys användes. Resultat: Innehållsanalysen mynnade ut i tre kategorier: samverkan, belastning och inflytande. Samarbetet med kommunen hade påverkats och det nya hemsjukvårdsavtalet upplevdes svårtolkat vilket kunde leda till konflikter. Deltagarna uttryckte frustration över situationen på olika sätt och arbetsbelastningen hade ökat. Inflytandet över patienternas omvårdnad och möjligheten till egna bedömningar i omvårdnadsprocessen hade minskat. Deltagarna upplevde att deras helhetsbild av patienterna hade försämrats trots att avtalet inneburit bättre kännedom om patienterna. Diskussion: Deltagarna gav uttryck som indikerade delvis frånvaro av KASAM inom organisation. Forskning visar att utbildning och medverkan av berörd personal vid införande av nya arbetsmetoder har givit bättre resultat än när de inte tillfrågats. Slutsats: Personal bör göras delaktiga i processen kring organisationsförändringar. Dels för att göra syftet med förändringen mer begriplig för dem, dels för att ta tillvara kompetensen som personalen besitter.