Tungmetaller i marken vid träimpregnering i Hede, Härjedalen

Sammanfattning: Förorenad mark som konsekvens av gamla träimpregneringsanläggningar är vanligt förekommande i Sverige. Situationen i landet utgör idag ett miljöhot och alltmer resurser satsas på undersökning och sanering av förorenade områden. På fastigheten Hede kyrkby 79:1 i Hede har Härjedalens Trä AB under senare delen av 1900-talet bedrivit impregneringsverksamhet i form av tryckimpregnering. Idag ägs fastigheten av företaget Härjedalens Träförädling AB, som drivs av bröderna Staffan, Robert och Lars-Åke Grubb. Impregneringen är nedlagd och företaget har istället specialiserat sig på förädling av sågat virke genom hyvling och tillkapning. Ett fåtal prover har under år 2007 tagits på området av Härjedalens kommun, vilka visar på förekomster av tungmetaller (arsenik, koppar, krom) i markytan överskridande Naturvårdsverkets gränsvärden för mindre känslig markanvändning (MKM). Syftet med denna undersökning var att vidare utreda föroreningsbilden på Härjedalens Träförädling AB, genom att ta reda på vilka föroreningar (ämnen och halter) som förekommer på området, samt dess utbredning yt- och djupmässigt. Undersökningen gjordes enligt MIFO-metodikens fas 2 och utformades som en provtagning i grävmaskinsgropar. Analyser av jordproverna gjordes med XRF-instrument direkt i fält, dessutom skickades ett urval av proverna till laboratorieanalys. XRF-resultaten kalibrerades sedan mot laboratorieresultaten för att bli så korrekta som möjligt. Resultaten av provtagningen visar att föroreningshalterna kring impregneringsbyggnaden är mycket höga, men avtar relativt snabbt i horisontell riktning. Hur djupt ner föroreningarna har spridit sig under byggnaden ger denna undersökning inte tillräckliga uppgifter om, varför ovisshet kvarstår om huruvida grundvattnet kan ha blivit förorenat. Har så skett finns också risken att föroreningarna nått eller kommer att nå den närliggande älven Ljusnan, vilken är klassad som ett Natura 2000-område. Vidare finns det även föroreningar i övre marklagret på några platser, huvudsakligen där virkesupplagen tidigare legat. De absolut högsta föroreningshalterna uppmättes i markytan i punkt 9 och var för arsenik ca 8700 mg/kgTS, för koppar ca 9500 mg/kgTS och för krom ca 19600 mg/kgTS. Trots dessa höga halter är det positivt ur såväl miljömässig som ekonomisk synvinkel att föroreningarna ligger relativt koncentrerade kring impregneringsbyggnaden och inte verkar ha spridit sig så långt. Därmed behöver en framtida sanering troligen inte bli alltför omfattande, varken area- volyms- eller kostnadsmässigt. Skulle det visa sig att grundvattnet blivit förorenat blir dock situationen genast mer komplex och eventuella nödvändiga saneringsåtgärder kan öka i skala.