Kompensation och/eller träning? : Vilket stöd får elever som inte har en automatiserad avkodning och gott läsflyt på högstadiet?

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Linköpings universitet/Pedagogik och didaktikLinköpings universitet/Utbildningsvetenskap

Sammanfattning: Denna studie handlar om hur man på högstadiet arbetar med elever som inte har nått en automatiserad avkodning och gott läsflyt. Det som undersökts är i vilken utsträckning åtgärderna handlar om kompensation eller om interventioner i form av träning. Studien har en kvalitativ, fenomenologisk ansats och utgår från ett dilemmaperspektiv. Sex lärare med specialpedagogiskt uppdrag på lika många olika skolar i samma kommun har intervjuats. Genom en tematisk analys av intervjuerna framkom fem olika teman som sammanfattar respondenternas upplevelser av fenomenet avkodningsträning på högstadiet. Dessa är: ”Att upptäcka och åtgärda”, ”Prioriteringar”, ”Att skapa motivation för läsning”, ”Att skjuta brett” samt ”Mot självständighet”. Resultatet visar att, vid sidan av anpassningar är kompensatoriska hjälpmedel den främsta åtgärden för att stötta elever med avkodningssvårigheter. I de fall man tränar med elever görs detta i klass eller grupp eftersom man då når fler elever med samma åtgärd. En metod som ofta används är Upprepad läsning med kamratrespons. Dock förekommer i stort sett ingen träning på individnivå, något som forskning visar är det mest effektiva. Lärarna i studien har en önskan om att detta möjliggörs men anser samtidigt att det är angeläget att prioritera att elever med läs- och skrivsvårigheter är bekväma med tillgängliga verktyg när de lämnar högstadiet, så att de blir självständiga att ta sig an sina gymnasiestudier och, i förlängningen, i sin framtid. Vidare arbetar lärarna mycket med att motivera elever till läsning då motivation är en av de grundläggande faktorerna bakom en god läsutveckling.  

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)