Osämjans värde

Sammanfattning: osämjans värde - en studie av vad staden vill och en förhoppning om vad den skulle kunna vara I underrubriken tillskriver jag staden som enhet en förmåga att önska, att vara bärare av drift och begär. I och med det ges den en roll som subjekt i relation till sina invånare. I det här arbetet diskuterar jag vad stadens samlade funktion skapar för drivkrafter. Hur staden medvetet och omedvetet via sin form, styrning och bruk reproducerar en idé om sig själv. En uppfattning som växer till självklarhet i avsaknad av kritik. För att en större sammanslutning människor ska fungera i enlighet med den bild vi har av vår moderna civilisation är ett visst mått av konsensus stundvis en förutsättning. Men när samförstånd övergår till ideal riskerar samklang att ersättas med repression. Jag vill i linje med Chantal Mouffe och Jacques Rancière hävda att konflikter är centrala för att den konsensus som trots allt uppstår ska ha något värde. Det här arbetet utforskar hur detta tar sig uttryck i urbana sammanhang av olika skala. I staden står konflikten om vem och vad som spelar roll att finna i offentligheten, där du och jag träder fram i egenskap av viljor formade i mötet oss emellan. På detta slagfält agerar arkitekturen både förutsättning och verktyg för stadens strategier för konsensus. Här har konflikten kraft att möjliggöra taktiker för subjektifiering och att konfrontera makten. Genom närvaron av konflikt skapas politiska subjekt genom att de träder in i det som Hannah Arendt kallar framträdelserummet. Denna process är med Judith Butlers vokabulär den performativa akt varigenom det offentliga rummet skapas. Det här arbetet består i ett sökande efter det offentliga rummet i en ambition att synliggöra och förstå dess värde.