Utredning av lämplig värmeproduktionsanläggning i Storuman

Sammanfattning: Storskalig värmeproduktion genom förbränning av biobränslen för distribution via fjärrvärmenät till hushåll och verksamheter bidrar till att minska utsläppen av fossila växthusgaser och ger en ökad möjlighet att nyttja förnybara bränslen. Sedan 2005 har fjärrvärme levererat mer än hälften av energin för uppvärmning av svenska byggnader. En hållbar produktion av fjärrvärme är därför en viktig faktor om Sverige ska klara de klimatpolitiska mål som antogs efter tecknandet av Parisavtalet. Fram till 2014 producerades fjärrvärmen i Storuman och Stensele vid Skellefteå Krafts bioenergikombinat Biostor. Efter dess nedläggning gjordes nya investeringar för att fortsatt klara av att leverera fjärrvärme till Skellefteå Krafts kunder i Storuman och Stensele. Dessa investeringar resulterade i två pelletspannor, SU4 och SU5, som kan leverera fem- respektive tre megawatt till nätet. Dessa visade sig dock inte räcka till för att täcka värmelasten på fjärrvärmenätet vilket lett till att de oljepannor som är tänkta att täcka reservbehovet även varit tvungna att användas för spetslast. Syftet med detta arbete var att utreda förutsättningarna för en investering i samt dimensionering av en lämplig anläggning för produktion av fjärrvärme i Storuman och Stensele. Målsättningen med projektet var att lösa problematiken med fjärrvärmeleveranserna samt möjliggöra ersättning av fossil olja för bas- och spetslast på ett miljömässigt och ekonomiskt hållbart sätt. Tre scenarier utgjorde utgångspunkten för utredningen, ett nollalternativ, som utgår från ett oförändrat värmebehov, samt alternativ för högre- respektive lägre värmebehov. Av dessa ansågs nollalternativet vara det mest troliga utfallet, då etableringsprognoser främst förutspår etableringar som inte nämnvärt påverkar värmebehovet. Värme från geotermisk energi stämmer väl in på Skellefteå Krafts ambitioner att leverera 100 % förnyelsebar energi och var därför av intresse för denna utredning. Dessvärre ställs detta alternativ i nuläget inför ett flertal hinder, framför allt långa anläggningstider och höga investeringskostnader. Den lokala bränsletillgången förväntas främst utgöras av restprodukter från sågverksindustrin, framför allt flis och spånbriketter. Även tillgången på bark förväntas vara relativt god. Efter bedömning av lämpliga alternativ ansågs en traditionell lösning med en varm- eller hetvattenpanna av rostertyp vara bäst lämpad för ändamålet. Två alternativa lösningar för detta undersöktes därför vidare; i. Nybyggnation av en 8 MW fastbränslepanna med rökgaskondensering som tillsammans med befintlig 5 MW panna (SU4) innebär en total installerad effekt på 13 MW. ii. Komplettering av befintlig anläggning med ytterligare en 5 MW flispanna anpassad för flis och briketter som tillsammans med båda de befintliga pannorna (SU4 och SU5) även det innebär en total installerad effekt på 13 MW. Utredningen visade att alternativ 2 är det alternativ som ur ett ekonomiskt perspektiv skulle vara mest lönsam. Kombinerat med en rosteruppgradering för SU4 som möjliggör nyttjandet av flis och briketter samt investering i en ackumulatortank innebär detta alternativ att ingen bas- eller spetslast skulle behövas täckas med olja. Därmed kan ekonomiska och miljömässiga målsättningar som Skellefteå Kraft satt upp kopplat till produktion och distribution av fjärrvärme i Storuman och Stensele, uppnås.