För djurens bästa? - kunskaps- och utbildningskravet för djurägaren i den nya djurskyddslagen

Sammanfattning: Den 1 april 2019 kommer en ny djurskyddslag träda i kraft. En av de stora och viktiga ändringar för djurskyddet är att ett kunskapskrav ska införas i lagen. Ambitionen var att även ett utbildningskrav skulle införas i lagen men det visade sig vara oproportionerligt och alldeles för betungande för de enskilda. Ett problem som brukar förekomma vid ikraftträdande av en ny lag är att de nya bestämmelserna kan uppfattas som rättsosäkra och otydliga. Även införandet av kunskapskravet i lagen kan bedömas som betungande både för djurägarna och för djurhållarna. Uppsatsen utreder därför kunskaps- och utbildningskravets innebörd. Dels undersöks EU-rättsliga bestämmelsers påverkan på den nationella rätten och dels möjligheten att nå en bättre djurvälfärd och en bättre djurskydd med hjälp av kravet på kunskap och utbildning. Uppsatsen har även som syfte att tydliggöra de vanligaste frågeställningarna om bestämmelsernas omfattning och tillämpningsområde. Mot bakgrund i en förändrad samhällssyn på innehavande av djur samt EU-rättsliga regleringar kan konstateras i ett tidigt stadium att den nuvarande djurskyddslagen inte tillgodosätter de behoven som krävs för att kunna nå ett bättre djurskydd och en bättre djurvälfärd. Uppsatsens slutsats är att införandet av kunskapskravet kan leda till förbättringar inom djurskyddet och minskning av djurskyddsproblem som orsakas av brister på kunskaper. Med tanke på att djur tillhör en annan art än oss människor, behöver vi lära oss om djuren för att kunna förstå deras beteende och kunna tillgodose deras behov på en tillräcklig nivå. Å ena sidan uppställer införandet av kunskapskravet inga skyldigheter på att inneha en licens för att kunna ha hand om djur, å andra sidan lägger kravet större ansvar på alla djurägare och djurhållare. Kravet betonar även att djurinnehavande är inte enbart en rättighet utan även en skyldighet som måste beaktas. Vid den här tidpunkten uppstår även en problematik angående kunskapsnivå och hur den ska ombesörjas av enskilda. Kring den här problematiken finns inga enkla svar men det kan tänkas att EU-rättslig reglering bör vara en vägledning i lösningen på problemet och som det regleras i sällskapsdjurskonventionen bör myndigheter vara ansvariga att utveckla och förmedla information och möjligheter till utbildning.