Internationella barnkidnappningar - Ska individen eller kollektivet skyddas?

Sammanfattning: Framställningen behandlar en normkonflikt som synliggjorts de senaste åren i avgöranden från Europadomstolen där en förälder bortfört sitt barn utom-lands. I avgörandena har föräldern, och i vissa fall barnet, ansetts ha fått sin rätt till respekt för familjelivet kränkt enligt artikel 8 EKMR. Kränkningen har skett när en nationell domstol beslutat att ett bortfört barn ska föras till-baka till hemlandet enligt 1980 års Haagkonventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. Uppsatsen syftar till att klargöra normkonflikten mellan de två konventionerna och lyfta fram Europadomstolens motivationer och dess kritikers argument i frågan. Dessa har analyserats ur ett kritiskt perspektiv i förhållande till barnets bästa med bakgrund av FN:s konvention om barnets rättigheter. Normkonflikten grundar sig i att Europadomstolen prioriterar att det aktuella barnets individuella intressen måste beaktas och att ett återförande inte ska ske automatiskt eller mekaniskt. För det ändamålet krävs en effektiv undersökning av de invändningar som framförts mot ett återförande av barnet och av barnets situation. Kritikerna förespråkar en effektiv användning av Haagkonventionen för att säkra dess syfte att på lång sikt förhindra barn-kidnappningar och därmed barns kollektiva intresse att inte fara illa av att föras utomlands. Den undersökning Europadomstolen förespråkar går enligt kritikerna inte ihop med Haagkonventionens effektiva funktion. Kärnfrågan blir om barns individuella intresse i den konkreta situationen eller barns kollektiva intresse av att inte bli bortförda utomlands ska prioriteras. Själv förespråkar jag Europadomstolens prioritering av barnet som individ då jag inte anser att målet att förhindra barnkidnappningar i stort helgar medel där ett barns individuella intresse åsidosätts.