En exklusiv vågbrytare mot den positiva integrationens svallvågor? – En studie av direktiv 2009/81/EG:s påverkan på tillämpningen av artikel 346(1)a FEUF

Sammanfattning: Den europeiska gemenskapen inom försvars-och säkerhetsfrågor rör sig allt mer ifrån transnationellt samarbete mot federal integration. Parallellt med denna utveckling identifieras på EU-nivå i dagsläget dessutom en rad nya säkerhetspolitiska utmaningar som både unionen och medlemsstaterna till stor del är överens om att hantera gemensamt. Likväl förekommer också att krav ställs på mer nationellt säkerhetsoberoende från de senare. När EU-ländernas målsättningar därmed potentiellt inte överensstämmer med unionens kan det, utifrån att unionen inom många säkerhetsfrågor har förhållandevis liten regleringsbefogenhet, uppstå en klinch mellan gemenskapsrättslig reglering och exklusiv nationell befogenhet. En klinch, vilket tidigare erfarits, delvis undviks av att reglering inom områden där unionen har mer befogenhet indirekt kan påverka områden med starkare anknytning till medlemsstaternas suveränitet. Med hänsyn till ovan nämnda konfliktyta och indirekta reglering undersöker uppsatsen på vilka sätt lagstiftning, antagen med den inre marknaden som kompetensgivande bas, kan påverka EU-ländernas möjligheter att värna sin exklusiva befogenhetsutövning inom nationella säkerhetsfrågor. Detta görs genom studium av Försvarsupphandlingsdirektivet (dir. 2009/81/EG) och vilka konsekvenser dess ikraftträdande fått för medlemsstaternas möjlighet att skydda väsentliga informationssäkerhetsintressen genom artikel 346(1)a FEUF. Uppsatsen granskar rättsutvecklingen kring artikeln genom att först undersöka rättsläget innan Försvarsupphandlingsdirektivet, sedan medelst belysning av för artikeln relevanta bestämmelser i författningen och slutligen via utredning av, för direktivet relevant, unionsrättsligt material som framkommit efter att författningen trädde ikraft. I belysningen av direktivets bestämmelser förhåller sig texten till författningens syfte som tilltänkt ersättare till artikel 346(1)a. Utifrån artikelns ratione materiae, tillämpningskrav och de informationssäkerhetshänsyn som kan tas genom den granskas således direktivets artiklar enligt motsvarande uppdelning. Med utredningen som bas analyseras sedermera Försvarsupphandlingsdirektivets direkta effekter på artikel 346(1)a:s tillämpningsområde och de effekter direktivet får i relation till de krav som ställs på artikeln i praxis eller soft law. Slutsatsen av studien är att unionen när den reglerar ett säkerhetsanknutet rättsområde med inre marknadsreglering generellt medvetet kompromissar med, samt agerar försiktigt gentemot, medlemsstaternas exklusiva säkerhetsbefogenheter för att inte överskrida sina egna. Samtidigt noteras att regleringens blotta existens, i samspel med krav som ställs via praxis eller soft law, kan få befogenhetsbegränsade konsekvenser för medlemsstaterna. Slutligen observeras också att ovan nämnda försiktighet kan överges för att ge den antagna författningen mer genomslag, samt att fler rättsliga avgöranden inom området hade bidragit till att många slutsatser tydligare kunnat underbyggas.