Resan som distinktion : En kritisk diskursanalys av realityserien Den stora resan

Sammanfattning: Att resa är idag en väsentlig del av vår kultur. I en globaliserad värld definierar vi alltmer oss själva utifrån var vi har varit och vad vi har sett. Resande är med andra ord starkt statusbärande. Av den anledningen är det av stort intresse att studera hur värderingar om vad som konstituerar ‘bra’ respektive ‘dåligt’ resande skapas. TV har en stor roll i denna ständiga värderingsprocess då det sänds otaliga reseprogram som förklarar för oss vart och hur man bör resa. Realityserien Den stora resan är just ett sådant program. Vårt syfte med denna uppsats är att analysera vilka underliggande värderingar kring resande och status som kommer till uttryck genom representationen av tre svenska familjer i Den stora resan. För att uppnå detta syfte har vi valt att göra en kritisk diskursanalys av tre avsnitt, samt en narrativ analys för att bättre belysa hur representationen av de deltagande familjerna formats av seriens narrativ. Vi har främst utgått från sociologen Pierre Bourdieus teorier om smak, status och symboliskt kapital. Genom vår analys har vi funnit en resediskurs som präglar representationen av familjerna; en diskurs vi valt att kalla äventyrardiskursen. Beroende på det förhållningssätt familjerna haft till resande har de positionerats högt eller lågt inom diskursen och därmed inom programmet i stort. Eftersom serien har sänts på SVT, som har stor trovärdighet, naturaliseras denna diskurs och ses som ‘självklar’, vilket därmed tvingar tittaren att förhålla sig till diskursen som det dominerande synsättet. I en större kontext kan denna diskurs kopplas till frågor om makt och status. Vår slutsats är att äventyrardiskursens normativa prägel i Den stora resan reproducerar en syn på resekonsumtion som gynnar de dominerande klasserna i samhället.