Hantering av forn- och kulturlämningar inom SCA Norrbottens skogsförvaltning : informationshantering från planering till markberedning

Sammanfattning: Norra Sveriges skogar är rika på spår av människors levande och brukande som efterlämnat forn- och kulturlämningar som kan dateras ända tillbaka till forntiden då inlandsisen släppte sitt grepp om norra Skandinavien. Alla dessa forn- och kulturlämningar är skyddade mot all negativ åverkan och skador genom kulturmiljölagen och skogsvårdslagen. Trots lagskyddet och att stora utbildningssatsningar genomförts har skadenivåerna på forn- och kulturlämningar vid skogsbruksåtgärder länge varit och är än idag höga. Syftet med studien var att kartlägga hanteringen av forn- och kulturlämningar på trakter som markberetts under 2018 inom SCA Norrbotten. Studien bestod av en fältdel som syftade till att kartlägga skador som uppkommit och hur hänsynshanteringen såg ut i fält samt en intervjudel för att kartlägga informationshanteringen och lokalisera eventuella brister i informationsöverföringen. Efter utförd markberedning 2018 inventerades alla lämningar som berörts av markberedning. För varje lämning registrerades egenskaper för lämningen, hänsynshanteringen och eventuellt uppkomna skador enligt SCA:s skadebedömningsmall. För intervjudelen valdes 15 intervjupersoner ut med representanter från alla positioner som varit inblandade i hanteringen av markberedningsobjekt som berördes av forn- eller kulturlämningar. De personer som intervjuades var antingen anställda inom SCA, externa entreprenörer eller från berörda myndigheter. Resultatet av min studie visar att en stor del av skadorna som uppkommer idag troligen kan kopplas till brister inom informationshanteringen och dom många manuella steg som krävs i hanteringen av forn- och kulturlämningar. SCA Norrbottens modell med säkerställning av fältmarkering och traktdirektiv för alla forn- och kulturlämningar inför markberedning visade sig ge goda resultat för att förebygga skador vid markberedning. För skador som uppkommit vid avverkning tolkar jag utifrån resultatet att skadorna beror på brister vid planering eller i vidareförmedlingen av planeringen ut till skördarföraren. GIS-systemen som idag används inom SCA brister i möjligheten att dokumentera och automatiskt förmedla information vidare genom hela kedjan, exempelvis för registrering av Länsstyrelsens beslut. Informationskedjan är dessutom idag lång sett till både tid och antalet steg från planering till utförande av markberedning. Enligt dom intervjuade personerna ska en bra planering innehålla markering i fält för dom träd som ska kapas till kulturstubbar, en korrekt positionerad lämningssymbol i SkogsGIS och en hänsynsbeskrivning i tillhörande traktdirektiv. För att markera en ytstor lämning eller ett villkorsområde i planeringen bör en ny hänsynsyta skapas för dessa i SkogsGIS. Det är även mycket viktigt att avlägg, körvägar och intilliggande lämningar kring dessa finns med i planeringen. För att undvika att lämningar missas vid planering skulle FMIS lämningslager kunna ”låsas” så att det inte går att släcka vid planering. Det skulle även vara bra med en varning eller spärr när en trakt som innehåller en känd lämning ska slutföras i SkogsGIS om inte tillräcklig hänsynsbeskrivning finns med i traktdirektivet. Varningar bör också läggas in i maskinernas GIS-system som varnar föraren om lämningar på en trakt både när trakten startas och när maskinen närmar sig en lämning i terrängen. Intervjupersonerna i skogsbranschen efterfrågar även mer stöd från myndigheter vid planering och säkerställning i fält men enligt uppgifter från Norrbottens Länsstyrelse finns det idag inte personella resurser till detta. För att påskynda hanteringen skulle aktörerna i skogsbranschen kunna knyta till sig experter som snabbt kan kontaktas och vara behjälpliga vid planeringen. Nyinventering av lämningar och GPS-positionering av kända lämningar önskas av både Länsstyrelsen i Norrbotten och dom intervjuade personerna i branschen. Idag finns tyvärr inga tecken på att detta ska genomföras, men åtgärden skulle troligen innebära att färre kända lämningar skulle skadas i framtiden. Sammanfattningsvis tolkar jag resultatet av min studie att nödvändig kunskap och vilja idag finns inom branschen för att kunna komma tillrätta med skadeproblematiken för forn- och kulturlämningar. Utmaningen ligger idag i att se till att alla har tillgång till rätt information, kan det lösas finns det goda förutsättningar för att undvika att forn- och kulturlämningar förstörs i framtiden.