Miljöpåverkan från efterbehandling av förorenade områden : En livscykelanalys av schaktsanering ur ett klimat- och resurshanteringsperspektiv

Sammanfattning: I Sverige finns det idag cirka 86 000 inventerade områden som är eller misstänks vara förorenade. Ett förorenat område kan ha en skadlig effekt på människor, djur och miljö vid exponering av föroreningarna. Områden som är förorenade kan därför behöva behandlas för att lokalt förbättra markkvalitén och för att minska risker. Ett problem som börjat uppmärksammas i branschen är att saneringar av mark också kan leda till betydande negativa konsekvenser som till exempel utsläpp av växthusgaser och nyttjande av fossila resurser. Bland annat riskeras det svenska miljömålet ”Begränsad klimatpåverkan” att inte uppnås om ingenting förändras. Den vanligaste metoden för att efterbehandla ett förorenat område i Sverige är genom schaktsanering. Studiens syfte var att undersöka klimatpåverkan och resurshanteringen från schaktsanering genom att göra en livscykelanalys på metoden. Metodens klimatpåverkan jämfördes också med andra saneringsmetoder. Resultaten visade att för schaktsanering bidrog transport och deponiarbetet till den största klimatpåverkan och resursanvändningen. Genom minskade transportavstånd, användning av fordon med lägre energiåtgång per transportarbete eller utbyte mot mer förnyelsebara drivmedel sågs miljöpåverkan minska. Deponering av massor sågs dessutom vara energikrävande, varpå incitament för att återvinna och återanvända massor i högre utsträckning än vad det görs idag efterfrågas. I jämförelse med andra saneringsmetoder sågs biokol vara den metod som gav upphov till en relativt liten klimatpåverkan. Dessutom medförde biokol en mer resurseffektiv avfallshantering i och med minskad deponering av jord, organiskt avfall och uttag av jungfruliga råvaror för återfyllnad.