Ensilagestrukturens inverkan på ätbeteende och beteendestörningar hos mjölkraskvigor

Sammanfattning: I modern mjölkproduktion utfodras rekryteringskvigor vanligtvis med en foderstat som uppfyller deras näringsmässiga behov, men som inte alltid tar hänsyn till nötkreaturs naturliga ätbeteende. Viktiga faktorer som påverkar foderintag och tuggbeteende hos nötkreatur är grovfodrets partikelstorlek och fibersmältbarhet, samt andelen fiber från vallfoder i foderstaten. Syftet med studien var att undersöka effekter av vallensilagets struktur, det vill säga partikelstorlek samt fiberinnehåll och smältbarhet, på ätbeteende och utveckling av onormala beteenden hos mjölkraskvigor. Studien genomfördes på en privat mjölkgård utanför Skara. Djurmaterialet bestod vid försöksstarten av 52 SLB-kvigor indelade i två grupper: en yngre grupp med 23 kvigor i åldrarna 3 till 7 månader och en äldre grupp med 27 kvigor i åldrarna 9 till 14 månader. Försöket utfördes enligt change-over-design med två behandlingar och tre försöksperioder á tre veckor. En blandning av de två ensilagesorterna utfodrades under en vecka före försöksstart, för att vänja kvigorna vid foderstaten. Varje period började med en veckas tillvänjning till den nya behandlingen då inga registreringar utfördes. Kvigornas ensilagekonsumtion registrerades på gruppnivå under de två sista veckorna i varje period. Behandlingarna var tidigt skördat, skuret ensilage (231 ± 147 (SD) mm) med lågt fiberinnehåll (510 g/kg ts) och hög energihalt (11,6 MJ/kg ts) samt sent skördat, långstråigt ensilage (373 ± 245 (SD) mm) med högt fiberinnehåll (643 g/kg ts) och låg energihalt (10,0 MJ/kg ts). Det tidigt skördade, skurna ensilaget utfodrades till de yngre kvigorna under två perioder och till de äldre kvigorna under en period. Samtliga kvigor fick även färdigfoder i kraftfoderautomater. Vägning och hullbedömning gjordes vid försökets början och slut samt vid varje foderbyte. Beteenderegistrering utfördes under fyra bestämda dagar i varje treveckorsperiod. Direkta beteendestudier utfördes två timmar efter morgonutfodringen och två timmar före kvällsutfodringen, medan videoupptagningar gjordes under hela dessa fyra dygn. Beteendedata analyserades med en generaliserad linjär modell (PROC GENMOD) i SAS (Statistical Analysis Systems Inst., Inc., Cary, USA, version 9.1) samt genom beräkning av medelvärden på utförda beteenden i STATISTICA (version 7.1). Resultaten från konsumtionsmätningarna visade att ts-intaget i procent av levandevikten och i kg per dag, var högre under de perioder kvigorna utfodrades med det tidigt skördade, skurna ensilaget än när de utfodrades med det sent skördade, långstråiga ensilaget. Även energiintaget var något högre för det tidigt skördade ensilaget. Däremot var NDF-konsumtionen i procent av levandevikten och i kg per dag ganska lika mellan ensilagen. Beteendestudierna visade att ensilagebehandlingen hade effekt på samtliga kvigors ättid, i genomsnitt över åldersgrupperna (χ21=8, p<0,01). Enbart samspel mellan grupp och behandling hade effekt på den totala idisslingen (χ21=9, p<0,01). De yngre kvigorna idisslade mer när de fick det tidigt skördade, kortare ensilaget än när de fick det sent skördade, långstråiga ensilaget (χ21=8, p<0,01). De yngre kvigorna idisslade mer än de äldre kvigorna med det tidigt skördade, kortare ensilaget (χ21=7, p<0,01). När kvigorna utfodrades med det sent skördade, långstråiga ensilaget bet de yngre kvigorna mindre (χ21=8, p<0,01) och samtliga kvigor slickade mindre på inredningen (χ21=4, p<0,05). I den äldre gruppen fanns en tendens till effekt av samspel mellan grupp och behandling på spensugning (χ21=3, p<0,10). Sammanfattningsvis visade studien att utfodring med strukturrikt ensilage gav längre ättid, men kortare total idisslingstid. Kvigorna ägnade förhållandevis lite tid till att utföra onormala beteenden oavsett vilket ensilage de fick och skillnaderna mellan behandlingarna var mycket små.