Lågutbildad och ensam : En tvärkulturell studie som undersöker hur utbildningsnivå inverkar på ensamhetskänslor

Sammanfattning: Detta är en tvärkulturell, kvantitativ studie som undersöker sambandet mellan utbildning och ensamhet. Tidigare forskning i ämnet har varierande resultat samtidigt som fokus ofta legat på konsekvenser av ensamhet istället för vad som orsakar ensamhet. Trots det utgår denna studie från att den alienerande skolmiljön, som bidrar till ensamhetskänslor, samt humankapitalteorin, som ger en förståelse vad som kan uppmuntra till fortsatta studier, innebär att en lägre utbildningsnivå associerar med ensamhetskänslor. Datamaterialet som används för att testa hypotesen kommer från European Social Survey runda 7 vilket innebär att 21 länder inkluderas med mellan 1 400–3 000 respondenter per nation. Denna studie använder samma binära definition av ensamhetsvariabeln som Brülde och Fors (2015). Med hjälp av linjära sannolikhetsmodeller testas sedan hypotesen, analyserna inkluderar över 35 000 respondenter. Resultatet innebär att det finns empiriskt stöd för hypotesen och därmed antas en individs utbildningsnivå inverkar på hens ensamhetskänslor. Det kan tyckas märkligt att personer som spenderar mer tid i den alienerande skolmiljön är mindre ensamma än de med lägre utbildningsnivå. Teorierna ger dock flera möjliga förklaringar till detta, dels att individer som är känsliga för den alienerande miljön väljer att inte fortsätta studier på högre nivå, vilket ger dem sämre förutsättningar på arbetsmarknaden samtidigt som förvärvsarbetet också kan leda till alienering och därmed riskeras ensamhetskänslorna intensifieras. Medan för andra individer ger det ökande humankapitalet, som utbildningen innebär, incitament för att bortse från den alienerande miljön och därmed motverkas alienationens negativa konsekvenser. Därutöver går det att argumentera för att den högre utbildningen fostrar en slags social individualism som studenterna har nytta av senare i livet.