Myndighetsutövning, suicid och skadestånd

Sammanfattning: Sammanfattning Ett frihetsberövande i form av häktning torde vara en av de mest ingripande åtgärder den svenska staten kan företa gentemot en enskild individ. Olyckligtvis händer det ibland att den frihetsberövade av olika anledningar väljer att ta sitt liv. Rättsläget rörande det allmännas ansvar vid liknande skadesituationer och de närstående och anhörigas möjligheter till ersättning är mycket osäkert. I ett fall som i skrivande stund är på väg upp i Högsta domstolen hade en man begått självmord med hjälp av en livrem som han enligt rådande bestämmelser inte borde ha fått inneha. Tingsrätten tilldömde den avlidnes söner skadestånd något som senare ändrades av hovrätten. Kan då det allmänna göras skadeståndansvarigt vid liknande situationer och om så är fallet vilka möjligheter till ersättning har den avlidnes närstående och anhöriga? Ända fram till 1900-talet saknades ett skadeståndsansvar för det allmänna. När skadeståndslagen kom 1972 förändrades dock rättsläget. Det allmännas ansvar vid myndighetsutövning regleras nu i SkL 3:2 och innebär att stat och kommun skall ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. För att det allmänna skall kunna göras skadeståndsansvarigt krävs att både de objektiva och de subjektiva förutsättningarna är uppfyllda. De objektiva förutsättningarna innefattar att en skada måste ha uppkommit till följd av en aktiv handling eller skadeståndsgrundande passivitet, samt att det i förhållande till den skadegörande handlingen och den inträffade skadan föreligger kausalitet och adekvans. De subjektiva förutsättningarna innebär vid personskada att skadan skall ha orsakats genom oaktsamhet. Den för skadeståndsbedömningen största problematiken vid liknande skadesituationer handlar om kravet på kausalitet och adekvans som återfinns i svensk rätt. Ett självmord kan sägas vara en sådan aktiv handling från den skadelidande själv som kan anses bryta orsakssambandet mellan den oaktsamma handlingen och den uppkomna skadan. För det fall staten kan göras ansvarigt torde de närstående och anhöriga kunna tilldömas skadestånd för sveda och värk med anledning av dödsfallet till ett belopp av 50000 kronor.