Skyddsvärdhet, egenvärde och trygghet: En studie om hur barns rättigheter konstrueras i vårdnadstvister

Sammanfattning: Barnets ställning i det svenska samhället har under de senaste århundradena utvecklats från en obetydlig människa till en individ som spelar en stor roll i människors liv. Denna utveckling är ett exempel på hur mänskliga relationer och sociala processer påverkar hur man ser på olika individer i samhället. Utvecklingen skulle också kunna ses som en bidragande orsak till varför vårdnadstvister har ökat de senaste åren. En vårdnadstvist består helt och hållet av frågor som ”rör barnet” vilket innebär att de rättigheter som stadgas i föräldrabalken och barnkonventionen aktiveras. Dessa rättigheter spelar en stor roll för hur barnets framtid ser ut. Hur rättigheterna konstrueras i rättskällorna har därmed stor betydelse för det enskilda barnet. Jag har delat in de rättigheter som aktiveras vid en vårdnadstvist i tre rättighetsgrupper: barnets skyddsvärdhet, barnets egenvärde och barnets rätt till trygghet. I barnets skyddsvärdhet inkluderas bl.a. barnets rätt till skydd från övergrepp – både fysiska och psykiska. Uppsatsen kommer dock fram till att diskursen i rättskällorna och även i rättsfallen främst kretsar kring det fysiska våldet, vilket kan leda till att barns psykiska mående hamnar i skymundan. Barnets egenvärde handlar bl.a. om barnets rätt att komma till tals och få sina åsikter beaktade. I förarbetena till dagens lagstiftning beskrivs vikten av att rättstillämpningen anlägger ett barnperspektiv. Att barnet får ta plats i processen är en del av barnperspektivet. Emellertid visar denna uppsats att en föreställning om att barnets autonomitet blir godtagbar för rätten först vid tolv års ålder fortfarande kan skönjas i förarbeten och rättstillämpning. Detta ifrågasätts i uppsatsen eftersom jag menar att barn besitter autonomitet i olika former från en mycket låg ålder, och att det snarare handlar om förmågan att tolka barnets signaler för att ge barnet en röst. Den sista rättighetsgruppen som presenteras handlar om barnets rätt till trygghet. Utredningen av denna rättighet visar att ett barns trygghet i mångt och mycket beror på föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov. Emellertid kan denna rättighet feltolkas, så att det i en vårdnadstvist snarare handlar om föräldrarnas vilja att umgås med sina barn än barnets rätt att umgås med sina föräldrar. Inom rättstillämpningen tar sig dessa rättighetsgrupper i uttryck på olika sätt. Analysen av de rättsfall som presenteras i uppsatsen visar att rättens primära fokus ligger på föräldrarnas situation: deras förmåga att samarbeta, deras bakgrund, deras partners och så vidare, istället för på barnets situation.