Matematiklärares syn på muntlig matematikför elever med matematiksvårigheter : En innehållsanalytisk studie om stödjande faktorer

Sammanfattning: Matematik har ett unikt ämnesspråk som elever behöver behärska både skriftligt som muntligt. Brister i den muntliga matematiska kommunikationsförmågan bidrar till att elever med matematiksvårigheter inte får godkänt betyg i matematik för årskurs 9. Dessa elever behöver hjälp och stöd från sin omgivning för att inte riskera att bli underkända. Denna studie har genomförts med syftet att skildra och analysera matematiklärares syn på stödjande faktorer för elever med matematiksvårigheter med fokus på den muntliga matematiska kommunikationsförmågan. Som metod har en innehållsanalytisk forskningsansats med induktiv tematiseringsmetodik använts och studien baseras på fem semistrukturerade intervjuer. Matematiklärares synsätt har bedömts vara möjliga att skildras och analyseras genom följande sex teman: 1. Balansen mellan muntlig och skriftlig kommunikation 2. Den muntliga kommunikationsförmågans beståndsdelar 3. Aktiviteter baserade på elevernas behov 4. Stödjande lärandemiljö för eleven 5. Elevens deltagande i matematiska diskussioner 6. Samarbete med föräldrar De intervjuade lärarna är eniga om att elever med matematiksvårigheter behöver anpassningar av innehåll och kunskapsmål för den muntliga matematiska förmågan. Det råder dock ingen enighet i lärares syn på adekvata mål och innehåll, utan detta anses vara ett resultat av en mängd faktorer såsom elevernas förkunskaper, lärares tolkning av läroplanen, den skriftliga tyngdpunkten i matematik, få bedömningsmoment för den muntliga förmågan, stress och tidsbrist samt den mindre bra tillgången på specialpedagoger. Elever med matematik‐svårigheter behöver även få stöd i det sammanhang som de befinner sig i. Detta anser lärare kan hanteras genom att antingen blanda sammanhanget med olikheter i kunskap hos elever eller se till att elever med matematiksvårigheter får samarbeta med elever de känner sig trygga med. Lärare försöker även stödja eleverna med styrning, kontroll och ordning, vilket kan förklaras av att dessa elever upplevs gå igenom tonåren. Läraren gör en subjektiv bedömning av elevernas behov av styrning och detta slår då igenom på elevernas möjligheter att få vara med och påverka i olika grad. Lärare har vidare olika förväntningar på elevernas prestationer i ett deltagande, där vissa lärare anser att eleverna ska prestera varmed vissa nöjer sig med ett deltagande. Lärare har således olika fokus för dessa elever – antingen kunskapsmål eller värdemål. Det sista temat berör lärares syn på samarbetet med föräldrarna. Vissa lärare upplevs tro att denna kontakt bidrar positivt varmed andra inte har tolkats riktigt ha samma övertygelse.