God regelkonkurrens inom EU : Ur ett arbetstagarperspektiv

Sammanfattning: I EU råder det idag en tänkt etableringsfrihet för företag inom gemenskapen. EUD har genom ett antal avgörande domar gett en bild av hur tolkningen av den stadgade etableringsfriheten ska ske. På grund av etableringsfriheten och EUDs praxis genom åren har möjligheter kommit upp för medlemsstater att konkurrera med varandra för att erhålla den bästa lagstiftningen för bolag att starta upp sin verksamhet i. Vissa förespråkare anser att möjligheten till regelkonkurrens riskerar att försämra medlemsstaternas bolagsregler ur ett arbetstagarperspektiv då medlemsstaterna i framtiden kommer att utforma lagar som är förmånliga för bolagen men med ett sämre skydd för arbetstagare, ett såkallat race to the bottom. Andra menar att regelkonkurrens tvärt om stärker den inre europeiska marknaden då medlemsstaterna aktivt strävar efter att utforma de bästa lagarna ur allas perspektiv och att en sådan konkurrens behövs inom gemenskapen för att aktivt lyfta och utveckla kvalitén på medlemsstaternas bolagsregler, ett såkallat race to the top. Inom EU diskuteras idag förslag till ett gemensamt privat europeiskt aktiebolag (SPE-bolag) som ska gälla inom hela EU och där bolagsreglerna är desamma i alla medlemsstater. Gemensam harmonisering bland medlemsstaterna kan tänkas motverka en negativ utveckling av regelkonkurrensen (race to the bottom med försämrat arbetstagarskydd som följd) men kan även medföra att den goda utvecklingen som kan ske genom fri regelkonkurrens mellan nationella bolagsregler stannar upp bland medlemsstaterna. Vad gäller SPE-bolaget så motverkar inte det möjligheten för negativ regelkonkurrens mellan medlemsstaterna ur ett arbetstagarskyddsperspektiv utan snarare öppnar upp för mer negativ regelkonkurrens. En möjlighet till god regelkonkurrens bland medlemsstaterna utan att konsekvenserna av att ett race to the bottom skulle uppstå är att den europeiske lagstiftaren utfärdar en gemensam arbetstagarskyddslagstiftning vilket alla medlemsstater måste följa. En sådan lagstiftning skulle reglera alla väsentliga arbetsrättsområden som skulle kunna förbises om en negativ regelkonkurrens skulle utvecklas mellan medlemsstaterna. Därefter skulle det råda en fri regelkonkurrens. En sådan lösning skulle ta de bra delarna ur regelkonkurrens samtidigt som de negativa delarna förhindrades.