Är det fel eller är det fel på felbegreppet? Det är det garanterat! Om innebörden av entreprenörens ansvar för fel under garantitiden i AB 04 kap. 5 § 5

Sammanfattning: I svensk rätt saknas lagstiftning som reglerar kommersiella entreprenadavtal. Istället regleras sådana avtal genom särskilda standardavtal som utarbetats av branschföreträdare under flera decennier. AB 04 är ett av de mest centrala standardavtalen på den kommersiella entreprenadrättens område. Syftet med denna framställning är att utreda innebörden av garantiansvaret i AB 04 kap. 5 § 5. Enligt denna bestämmelse ansvarar entreprenören för fel som framträder under garantitid. Till bestämmelsen finns en lång kommentar som ska vara vägledande vid tillämpning och tolkning av bestämmelsen. Trots detta råder det olika uppfattning om vad garantiansvaret i AB 04 innebär. Frågan har diskuterats i den entreprenadrättsliga litteraturen och även varit föremål för domstolsprövning. Det saknas dock prejudikat och den underrättspraxis som finns är spretig. Även uppfattningarna i den entreprenadrättsliga litteraturen går isär. Garantiansvaret i AB 04 omnämns ofta som ett presumtionsansvar som medför en omkastad bevisbörda. Det råder dock inte enighet om vad den omkastade bevisbördan faktiskt avser. HD har i praxis fastslagit en metod för tolkning av AB-avtalen som innebär att AB-avtalen ska tolkas utifrån bestämmelsernas ordalydelse, systematiken och de övriga villkoren i avtalen samt i ljuset av den dispositiva entreprenadrätten. Avslutningsvis ska en övergripande rimlighetsbedömning göras. I uppsatsen konstateras att rättsläget är oklart och för att utreda garantiansvarets innebörd görs en tolkning i enlighet med den tolkningsmetod som fastslagits av HD. Vid tolkning av AB-avtalen i ljuset av dispositiv rätt är KöpL av särskilt intresse. Även analogier till KtjL kan göras i den mån de ger uttryck för allmänna obligationsrättsliga principer. Utgångspunkten enligt dispositiv rätt är att köparen/konsumenten har bevisbördan för att det föreligger ett fel efter riskövergången/uppdragets avslutande. En garanti kan dock medföra en presumtion som innebär en omkastad bevisbörda avseende bevisbördan för orsaken till avvikelsen. En Alméngaranti innebär just en sådan presumtion. I uppsatsen förespråkas en tolkning om att garantiansvaret i AB 04 ska innebära en garanti om avsaknad av ursprungliga fel, motsvarande en Alméngaranti i den dispositiva rätten. För att ett fel ska omfattas av garantiansvaret måste det vara fråga om ett ursprungligt, dolt fel som framträder (visar sig) under garantitiden. Det konstateras vidare att felbegreppet i AB 04 skiljer sig från felbegreppet i den dispositiva rätten. Detta måste beaktas vid placeringen av bevisbördan för huruvida det föreligger ett fel under garantitiden. Vid prövningen av entreprenörens ansvar för fel under garantitiden enligt AB 04 ska varken beställaren eller entreprenören åläggas bevisbördan för att det föreligger ett fel i AB 04:s mening. Istället ska beställaren, i likhet med vad som gäller i den dispositiva rätten, åläggas bevisbördan för att det föreligger en resultatavvikelse i förhållande till vad som följer av parternas avtal. Om beställaren fullgör sin bevisbörda utlöses en presumtion som innebär en omkastad bevisbörda avseende orsaken till resultatavvikelsen. Entreprenören har då bevisbördan för att resultatavvikelsen inte beror på ett ursprungligt fel. Entreprenören kan fullgöra sin bevisbörda genom att visa att entreprenaden utförts kontraktsenligt eller göra sannolikt att det påtalade felet beror på omständigheter som är hänförliga till beställaren.