Fel och felkällor vid bäckenmätning

Sammanfattning: Syftet med detta arbete var att utreda felkällor som förekommer vid användning av olika tekniker/modaliteter vid bäckenmätning. Då det finns risker med röntgenstrålning önskar man reducera stråldosen vid undersökningarna samtidigt som man vill använda sig av en enkel metod. De olika modaliteterna som jämförs är i) direktdigital detektor och bildplatta, ii) bildförstärkarteknikteknik, iii) CT. Den modalitet man använder sig av idag är direktdigital detektor och bildplatta. För att korrigera för förstoring som uppkommer vid röntgenundersökningen placeras en mätsticka i bildfältet. Om mätstickan vinklas mot sagittalplanet blir korrigeringen fel och detta visas i teori och praktiska försök. Bildförstärkare kan användas för att ta sidobilden. Bildförstärkarens geometriska egenskaper ger dessvärre en måttdistorsion så att objekt i det perifera bildfältet blir förstorade mer än objekt centralt belägna. Det har inte framkommit något bra sätt att korrigera för distorsionen. CT har inte använts vid bäckenmätningar på Helsingborgs lasarett tidigare. Att använda topogrammet vid CT- undersökning kan även det vara behäftat med längddistorsion och förslag ges hur man kan korrigera för felet. I CT-snittbilder fås ingen längddistorsion.