Språkbarriär i mötet mellan patienter och hälso; -sjukvård - en konsekvensanalys

Sammanfattning: Med ökande invandring blir Sverige allt mer mångkulturell. Ett krav som ställs på sjuksköterskan är att ge god och säker vård för hela befolkningen. Kommunikation är grundläggande förutsättning för personcentrerad vård. Utifrån patientens känsla av sammanhang (KASAM) skapas en relation mellan patient och vårdpersonal. Personens KASAM är beroende av hur begriplig, hanterbar och meningsfull situationen uppfattas. När sjuksköterskan och patienten inte pratar samma språk uppstår språkbarriär, vilket blir ett hinder för patientens delaktighet men riskerar också utvecklande av maktobalans under samtalet. Syftet med arbetet är att beskriva konsekvenserna av språkbarriär för patienten i möte med hälso- och sjukvård. Metod: Sökningen utfördes i databaserna Cinahl och PubMed. I studien användes tio artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Artiklarna kvalitets bedömdes utifrån SBU:s granskningsmall. Resultatet visar fyra teman; bruten vårdprocess, fysiska konsekvenser för patienten, psykiska konsekvenser av språkbarriär och användning av tolk. Resultatet visar att språkbarriär medför psykiska och fysiska konsekvenser samt hindrar vårdprocessen med konsekvens av fördröjning av diagnos, behandling och okorrekt uppföljning. Resultaten tar även upp att sjuksköterskor frekvent använder familjemedlemmar som tolk snarare än professionellt utbildade tolkar. Diskussion: Fungerande kommunikation är viktig faktor för att förebygga fysiska och psykiska konsekvenser relaterat till språkbarriär samt har betydelse för patientens känsla av sammanhang. Sjuksköterskor kan använda sig av olika strategier för att underlätta kommunikationen. Slutsats: Användning av professionella tolkar anses vara mer kvalitet säker. Sjuksköterskan bör agera professionell för att kunna hantera språkbarriär därmed minska konsekvenserna.