Hur görs elever delaktiga i läsfrämjande insatser och åtgärdsprogram? : En kvalitativ intervjustudie utifrån ett relationellt perspektiv.

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att genom intervjuer synliggöra hur speciallärares/specialpedagogers går tillväga för att göra elever i lässvårigheter delaktiga i läsfrämjande insatser och åtgärdsprogram.Vi har utgått från det relationella perspektivet. Den kvalitativa studien bygger på nio intervjuer med speciallärare/specialpedagoger i mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Utifrån våra resultat ser viatt samtliga av de intervjuade framhåller vikten av elevens delaktighet i de läsinsatser ochåtgärdsprogram som upprättas men att delaktigheten tas tillvara på olika sätt i de olika stadierna. Det som också framkommer är att elevernas delaktighet i stödinsatser anses vara som störst i mellanstadiet, där insatserna är fler och omsorgen av elevernas välbefinnande är större än i både högstadiet och gymnasiet. Samtidigt visar vårt resultat att den vanligaste formen av elevens delaktighet i mellanstadiet sker inom ramen för lärarens val av metoder. Detta kan enligt ett relationellt perspektiv ses som en utmaning. Ju äldre eleverna blir stiger förväntningarna på elevens självständighet, och att de i högre grad kan uttrycka sina behov i upprättandet av läsinsatser. Det som framkommer av våra resultat är att insatserna på gymnasiet är färre, men att de insatser som sätts in i högre grad upprättas utifrån ett relationellt perspektiv, då de större utsträckning formas utifrån elevens intresse än i grundskolan. Från dessa resultat drar vi följande slutsatser att även om det relationella perspektivet är mer synbart i gymnasiet på de insatser och åtgärdsprogram som upprättas ersätts den individuella lästräningen som är mer förekommande på mellanstadiet, med kompensatoriska verktyg ju äldre eleverna blir.