Hur identifieras och behandlas patienter med sepsis prehospitalt

Sammanfattning: Bakgrund: Sepsis, svår sepsis och septisk chock är ett accelererande tillstånd där tid till antibiotika och vätskebehandling har stor betydelse för denna utsatta patientgrupp. Trots att nästan hälften av sepsispatienterna anländer till sjukhus med ambulans, så gör diffusa symtom att enbart en liten del identifierats eller mottagit någon form av behandling. Syfte: Att belysa svaga länkar i den tidiga vårdkedjan för patienter som i efterhand diagnostiserats med positiv blododling/sepsis. Metod: Kvantitativ registerstudie. Samtliga patienter (n=696) i Sahlgrenska Universitets sjukhus upptagningsområde som testades med positiv blododling (Sepsis) under perioden: 1 februari till 30 april 2012 analyserades. I studien inkluderades enbart de patienter (n=308) som sökt via ett akutintag dit de antingen tog sig själva eller anlände med ambulans. Resultat: Jämfört med de patienter som själva tog sig till akutintaget var ambulanspatienterna oftare äldre män med andnings- och medvetandepåverkan. Färre av ambulanspatienterna var vid liv efter 12 månader. Majoriteten av alla patienter hade förändrad temperatur (>90 %) men enbart ett fåtal (<5 %) hade ett systoliskt blodtryck under 90 mmHg. Vi fann ingen statistisk säkerställd skillnad i tid till antibiotika (<4 tim) mellan grupperna. Ambulanspersonalen diagnostiserade 39 % av patienterna som infektion (32,5 %) och sepsis (6,5 %) men ansåg att 68 % behövde omedelbar vård (Retts: orange/röd). Tolv procent fick intravenös infusion, 7 % fick febernedsättande och 4 % behandlades med smärtlindrande medicin. Tid till antibiotika minskade från tre- till en timme i de fall där ambulanspersonal misstänkte sepsis. Konklusion: Då sepsis inte diagnostiserades prehospitalt tog det tre gånger så lång tid till att antibiotikabehandling påbörjades. Detta trotts att majoriteten (68 %) av ambulanspatienterna av ambulanssjuksköterskan bedömdes behöva omedelbar vård (REETS röd/orange). Enligt gällande prehospitala behandlingsriktlinjer är vätskebehandling enbart indicerat vid svår sepsis (då systoliskt blodtryck <90 mmHg). Nya mer generösa behandlingsriktlinjer för patienter med misstänkta infektioner/sepsis bör övervägas då rekommendationer intrahospitalt förekommer både gällande intravenös infusion samt febernedsättande läkemedel.