Språkstörning i grundskolans tidiga år : En studie om lärares uppfattning om kartläggning och undervisning av elever i förskoleklass

Sammanfattning: Språkstörning är ett komplext begrepp som innefattar flera olika svårigheter. Svårigheterna kan drabba enbart förståelsen eller produktionen av språk. Ju fler nivåer som är drabbade, desto gravare är språkstörningen. I samband med denna studie undersöker jag hur språkutveckling kartläggs i grundskolans förskoleklass och hur lärare arbetar för att anpassa undervisningen för att elever med språkstörning ska vara delaktiga och få den ledning och stimulans som behövs för att de ska kunna utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar. För att ge elever med språkstörning bästa förutsättning för lärande krävs en diagnos av leg. logoped för att ta reda på i vilken/vilka delar av språket som barnet behöver stöttning. För att hjälpa barnet på bästa sätt krävs även resurser i form av kunskap och material. Ett fungerande samarbete mellan skola och hem är en annan betydande faktor. Data samlades in i form av en webbenkätstudie där yrkesverksamma lärare deltog, samt genom bearbetning av relevant litteratur och forskning. För att få ett bredare perspektiv av diagnosen språkstörning genomfördes även en telefonintervju med leg. Logoped Astrid Frylmark. Resultatet från studien visar att lärare i grundskolans förskoleklass arbetar på olika sätt för att anpassa undervisningen och att det kartläggningsmaterial som Skolverket tillhandahåller används. Resultatet visar också att en viss samverkan sker både inom skolan samt mellan hem och skola. Dock är det framstående att kunskapen kring språkstörning måste öka för att ge eleverna den utbildning de enligt styrdokumenten har rätt till.