Distriktssjuksköterskors erfarenheter av hälsofrämjande omvårdnad under den pågående pandemin

Sammanfattning: Bakgrund: I slutet av 2019 upptäcktes ett nytt virus i Kina som fick namnet SARS-CoV-2 och senare Covid-19. Den elfte mars 2020 deklarerades viruset som en pandemi. Virusets höga smittsamhet och dödlighet blev en stor påfrestning för vårdpersonal. Covid-19 orsakar hos de flesta en luftvägsinfektion, men kan hos vissa utvecklas till svår sjukdom med dödlig utgång. Primärvården anses vara basen i hälso- och sjukvården med distriktssjuksköterskans hälsofrämjande arbete i centrum. Studier har visat att när sjuksköterskor är i nära kontakt med smittsamma infektionssjukdomar upplever dem ensamhet, ängslan, rädsla, utmattning och sömnstörningar. Det finns få studier om distriktssjuksköterskors erfarenheter av att arbeta under pandemi så en ökad kunskap och förståelse bedömdes därför som aktuell. Syfte: Beskriva distriktssjuksköterskans erfarenheter av hälsofrämjande omvårdnad under den pågående pandemin. Metod: kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med distriktssjuksköterskor och sjuksköterskor på fem vårdcentraler i Stockholm. Texten bearbetades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Materialet resulterade i en variation av erfarenheter såsom rädsla, stress, utmattning men likaså möjlighet till ökad kunskap och utveckling, samt en känsla av att ha kommit närmare patienter och kollegor. Slutsats: Distriktssjuksköterskan utvecklades med sina arbetsuppgifter och upplevde samhörighet men också olika former av känslomässiga utmaningar. Beslutsfattare och ansvariga för primärvården bör använda slutsatserna för att förbättra stödet till distriktssjuksköterskor och verksamhet. Det finns behov av vidare studier i området.