Nolltolerans mot ungdomsbrottslighet - Hårdare tag till följd av det ökade våldet eller en övertro till repressiva åtgärder?

Sammanfattning: Frågor om brottslighet står högst upp på agendan bland Sveriges politiker och tidningsrubriker avlöser varandra med nyheter om de kriminella gängen och skjutvapenvåldet. Uppfattningen är att brottsligheten går ner i åldrarna, blir grövre och att kriminella gäng rekryterar unga personer för att utföra allvarliga brott. Det är enkelt att få intrycket att vi befinner oss i en tid av ökad brottslig-het och dödligt våld. Under de senaste åren har en lång rad reformer på straff-rättens område lagts fram. Störst fokus har lagts på unga lagöverträdare och hur samhället ska hantera dessa. Syftet med denna uppsats är att nyansera den komplicerade bild av en påstådd våldsutveckling bland barn och ungdomar genom att synliggöra det skydd unga har i form av särbehandling i förhållande till häktningsinstitutet. Särbe-handlingen av unga i såväl straffrätten som i straffprocessen är ett genomgå-ende tema. Fokus för undersökningen är hur synen på unga lagöverträdare förändrats över tid. Vidare undersöks våldsbrottsligheten med fokus på vilka förändringar som finns i det dödliga våldet och hur strukturerna på det dödliga våldet utvecklats. För att uppfylla uppsatsens syfte undersöks lagstiftning, förarbeten, forskning och statistik. I uppsatsen används en rättsanalytisk me-tod. Av undersökningen framgår sammanfattningsvis att unga lagöverträdare är särskilt sanktionskänsliga men att särbehandlingen inte tillgodoser de be-straffningsideologier och repressiva åtgärder som har störst inflytande i dag. I motiven framgår att unga saknar tillräcklig mognad och ansvarsförmåga för att behandlas och straffas som vuxna. Inlåsning kan medföra allvarliga men, be-stående skador och försvåra den unges återanpassning till samhället. Häktning ska därför undvikas i möjliga mån och socialrättsliga åtgärder ska ha före-träde. Införande av nya straffrättsliga åtgärder visar att toleransen för unga lagöverträdares brottslighet är låg och att intresset att straffets stränghet ska stå i proportion till brottets svårhet har fått allt större genomslag. Till följd av straffskärpningar rubriceras sedan 1990-talet en större andel fall som mord och färre fall rubriceras som dråp och vållande till annans död. I uppsatsen konstateras slutligen att det dödliga skjutvapenvåldet ökat, men att det totala dödliga våldet är lägre än på 1990-talet. Den vanligaste våldsmetoden vid död-ligt våld är fortfarande med kniv, däremot har användningen av skjutvapen fördubblats sedan mitten av 2000-talet. De senaste åren har konflikter i den kriminella miljön blivit vanligare och antalet fall där offret är en man har ökat de senaste åren. Den vanligaste brottsplatsen är fortfarande en bostad, men dödligt våld utomhus har ökat. I ett globalt perspektiv ligger Sverige på myck-et låga nivåer av dödligt våld.