Hur dum får man vara? – Om domstolarnas bedömningar om vad tilltalad insåg om målsägandens frivilliga deltagande vid oaktsam våldtäkt

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka tillämpningen av oaktsam våldtäkt, 6 kap 1a § BrB, utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Först genom att undersöka det nya brottets uppbyggnad och struktur utifrån förarbeten och lagtext, därefter genom att se hur brottets tillämpats i praktiken. Det nya brottet oaktsam våldtäkt instiftades i svensk lag den 1 juli 2018. Första gången brottet diskuterades på utredningsnivå var vid 2008 års sexualbrottsutredning. Först i 2014 års betänkande av sexualbrottskommittén föreslogs ett införande av oaktsamhetsrekvisitet. Inför införandet lyftes farhågor om att det nya brottet inte i tillräcklig grad skulle ta hänsyn till människors olika sexuella preferenser. Vidare lyftes oro att brottet skulle bli ett sätt att undgå uppsåtligt brott. I förarbetena till det nya brottet anges vissa riktlinjer kring hur oaktsamhetsbedömningen ska gå till. Mycket lämnas dock till rättstillämpningen att utröna, vilket kritiserats utifrån en rättssäkerhetssynpunkt. Rättsfallsanalysen visar att rättstillämpningen inte alltid är enhetlig. Domstolarna ställer delvis olika krav på tilltalads aktsamhet, och landar i olika slutsatser kring när frågeskyldigheten inträder. Analysen visar också att domstolarna utgår från olika normer i bedömningen av medveten oaktsamhet – i vissa fall tilltalads egna föreställningar av hur sexuellt intresse kommer till uttryck, i andra fall andra normer. Utifrån detta konstateras att det finns vissa brister i rättstillämpningens förutsägbarhet.