”Lärande för framtiden” : En kvantitativ studie om pedagogers attityder till programmering på lågstadiet

Detta är en Magister-uppsats från Högskolan i Borås/Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT

Sammanfattning: Samhället digitaliseras och skolan möter de kommande behoven på arbetsmarknaden genom att införa programmering och ett större fokus på digital kompetens i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011: reviderad (2017). Programmering kan beskrivas på olika sätt, exempelvis som att ge instruktioner till ett föremål som ska utföra en uppgift. Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger på lågstadiet ser på programmering i undervisningen. Studiens metod är kvantitativ och enkät som redskap har använts. Sammanlagt delades 127 enkäter ut till pedagoger som arbetar på lågstadiet och av dessa samlades 89 enkäter in. Insamlad data fördes sedan in och analyserades i statistikprogrammet SPSS (Statistical Package for the Social Sciences). Studiens teoretiska ramverk är en teoretisk modell som heter TPACK (technology, pedagogy och content knowledge). Studien visar att pedagoger var positiva till användningen av programmering i undervisningen och alla hade tillgång till digitala verktyg. Det var 42 % av pedagogerna i undersökningen som använde programmering i sin undervisning idag och av dessa hade majoriteten fått någon form av kompetensutbildning i programmering. 70 % av pedagogerna upplevde att de hade brist på kunskap i programmering och det är också den vanligaste anledningen till varför programmering inte används i undervisningen. Pedagogerna ansåg att programmering delvis handlar om att följa instruktioner och att utveckla ett logiskt tänkande.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)