En (o)tänkbar förövare? - En studie av hur kvinnor som åtalas för sexualbrott mot barn konstrueras som gärningspersoner i rättstillämpningen

Sammanfattning: Kvinnor som förövare har historiskt sett varit ett relativt outforskat ämne. Den kriminologiska forskningen har utgått från studier på män samt utveck-lat teorier baserade på män. Kriminellt beteende har setts som avvikande från normativa föreställningar kring det kvinnliga könet och femininiteter. Ett specifikt kriminellt beteende som kan sägas än mer avvika från norma-tiva femininiteter är då kvinnor begår sexualbrott mot barn. Dessa kvinnor inryms varken i de traditionella föreställningarna kring femininiteter eller i samhällets bild av typiska sexualbrottslingar. Dessa kvinnor kan följaktligen ses som avvikande och främmande i rollen som förövare utifrån ett genusperspektiv. Denna uppsats syftar därför till att undersöka hur kvinnor som åtalas för sexualbrott mot barn konstrueras som gärningspersoner i rättstillämpningen. Dessa konstruktioner jämförs sedan med kriminologisk forskning och teorier på området för att utreda om det finns särskilda tendenser i domstolarnas resonemang. Tendenser som sär-skilt kan sägas ge uttryck för föreställningar kring gärningspersonens kön och som i sin tur eventuellt kan påverka domstolarnas bedömning i skuld-frågan. Genom den rättsfallsstudie som gjorts inom ramen för denna uppsats har tre huvuddiskurser återfunnits i domstolarnas resonemang. Resultatet av studien visar på att de åtalade kvinnorna kan beskrivas som både sårbara och som ansvariga inför sina handlingar. Bilden av kvinnorna kan dock även påver-kas av hur en medtilltalad eller målsägande av manligt kön beskrivs. Inom både den kriminologiska litteraturen och domstolarnas resonemang tycks det finnas tendenser att framställa kvinnor som gärningspersoner ur ett offerper-spektiv. Resultatet från denna undersökning visar dock att ovannämnda framställning inte hindrar domstolarna från att döma kvinnorna till ansvar.