Signalfel – Hur kan dessa reduceras? : Analys av driftstörningar i signalsystem på Ostkustbanan

Sammanfattning: Under de senaste årtionden har tågförseningar i järnvägen ökat allt mer i samband med en minskande driftsäkerhet. Orsaken till den låga driftsäkerheten kan kopplas till den ökade trafikmängden och eftersatta underhållsarbeten, det vill säga slitna spår som används alldeles för länge. Detta ökar därmed störningskänsligheten för fel som ger upphov av stopp i trafiken, vanligtvis benämns det som ett ”signalfel”. Ett signalfel handlar om ett fel som kan uppstå i en mängd olika komponenter inom signalanläggningen. Dessa har delats in i sex olika delar bestående av signalställverket, spårledningar, baliser, tågledningssystem, plankorsningar samt själva signalerna. Ett fel i någon av dess komponenter ger till följd att signalerna går till ett säkert läge vilket innebär ett stopp i trafiken. De orsaker och komponenter som bidrar till en låg driftsäkerhet i järnvägen lyfts fram i detta arbete för att upplysa om de problem som återfinns i järnvägen. Fokus har legat på att ta fram åtgärdsförslag på den komponent som bedöms känsligast i signalanläggningen. Resultatet visade på att fel som sker i signalanläggningen till störst del genereras av spårledningar. Inom spårledningar så är det mest förekommande felet överledningar av isolerskarvar, vilket bedöms vara den känsligaste komponenten i signalanläggningen. Detta gäller speciellt i Stockholmsområdet, där tågtrafiken är som tätast och störningar påverkar ett stort antal resenärer. Åtgärderna som utförs för spårledningsfel är främst kortsiktiga lösningar såsom rensningar, kontroller eller ingen åtgärd alls. Oftast utförs lösningarna först efter att fel har uppstått, vilket innebär att ”signalfel” och dess konsekvenser redan har påverkat trafiken. För att höja driftsäkerheten krävs ett mer aktivt och effektivt underhållsarbete. Satsningar på innovativa lösningar och åtgärdsförslag bör utföras i syfte att minska frekvensen för störningar.