Exploatering och utveckling av det gotländska kustlandskapet

Sammanfattning: Plan- och bygglagen är den lag i Sverige som sätter ramarna för allt byggande, mark- och vattenanvändning i samhället. I enighet med bestämmelser i PBL ska varje kommun ha en byggnadsnämnd som handlägger och beslutar om enskilda bygglovsärenden. Byggnadsnämnden har även tillsynsansvar för att förändringar och nybyggnationer som utförs sker i samklang med gällande lagstiftning och föreskrifter i PBL.    Utifrån vad som står i olika artiklar i Gotlands lokaltidning och yttranden i kommunala handlingar är det tydligt att landsbygdsutveckling väcker stort engagemang hos många människor med anknytning till Gotland. Artiklarna ger uttryck för att det är många som är positiva till att utveckling sker men att det också finns en stor oro för att förstora och omfattande förändringar kan påverka den gotländska landsbygdens välbevarade kultur- och naturmiljöers olika kvalitéer och värden negativt.       Vid kustområdena på Gotland går det att skåda renoveringar och nybyggnationer som i vissa avseenden verkar avvika från bestämmelser som finns i PBL. Om en stor mängd olovliga förändringar går obemärkt förbi kan det medföra påtagliga konsekvenser för kustens säregna prägel, värdefulla natur- och kulturvärden, eftersom dessa då riskeras att byggas bort.        Syftet med denna studie är att undersöka hur olika kulturmiljöer vid kustlandskapet på Gotland påverkas av utveckling och exploatering. Vilka bevarandeintentioner beskrivs i kommunala handlingarna och hur efterlevs dessa i praktiken då områden utvecklas? Frågeställningarna i arbetet är “hur efterlevs bevarandeintentionen som beskrivs i kommunala handlingar i praktiken?” och “hur ser hanteringen av kulturarvet ut inom de olika utvecklingsområdena som undersöks? Finns det exempelvis några specifika skillnader mellan LIS-områdena och områdena som inte är LIS?”.         Arbetet avgränsas till att undersöka fem kustnära platser på den gotländska landsbygden. Platserna är Tofta strand, Slite Othem, Vändburg hamn i Hamra, Herrvik hamn i Östergarn samt Kyrkviken på Fårö. Vändburg, Herrvik och Kyrkviken utgör även utpekade områden som kan utvecklas genom LIS. Det är intressant att studera hur kulturarvet påverkas och hanteras vid olika former av utvecklingsområden (exempelvis LIS-områden och områden som inte är LIS) till följd av att hela Gotlands kust berörs av riksintresset enligt 4 kap. 2§ Miljöbalken.        Utifrån undersökningen som gjorts är det endast utvecklingsområdet Slite Othem som till viss del uppfyller de bevarandeintentioner som kommunen på Gotland har. Det visar på att målsättningarna som kommunen har gällande bevarandet av vårt gemensamma natur- och kulturarv inte uppnås och att utpekade bevarandevärda kultur- och naturvärden riskerar att gå förlorade. Att det ser ut så beror utifrån de slutsatser som dragits bland annat på att strategiska dokument inte bibehåller den vägledande funktionen som de är avsedda att ha då ekonomiska intressen gör sig påminda. Det är även problematiskt att enskilda bygglov beviljas intill strandskyddsgränsen och intill de föreslagna utvecklingsområdena eftersom det bidrar till att förändringarna i slutändan blir väldigt omfattande vid dessa områden.        Att finna balans mellan bevarande och utveckling är troligtvis lättare i teorin än vad det är i praktiken. Det tål dock att framhållas att det finns många goda exempel där det lyckats. Min uppfattning är att bevarandearbetet inte handlar om att förhindra utveckling, utan det handlar snarare om att hitta kompromisser som bidrar till att gamla kulturmiljöer kan finnas kvar samtidigt som nya skapas. Sammanfattningsvis är inte en förändring det största problemet utan det är sammantaget alla förändringar som på sikt kan bli riskfullt för kulturarvet.