Mänskliga Rättigheter i T 4028-07 & T 58-96 : en analys av Nordmalingsmålet & Härjedalsmålet

Sammanfattning: Samer är Sveriges ursprungsbefolkning och har därför vissa rättigheter knutna till detta, bland annat har de rätt till land och vatten för att kunna upprätthålla och utveckla sina traditioner och sin kultur, en del av detta är renskötseln, som kan innebära säsongsbundna flyttningar med renar ner till kustlandet. Rättigheterna grundas i att renskötsel bedrivits över lång tid och även om det inte alltid varit fråga nedskrivna lagar så har de framträtt som rättigheter. Syftet med uppsatsen är att analysera mänskliga rättigheters roll i två rättsfall som har att göra med samers rättighet till vinterbetesmarker närmast kusten, där markägare stämt samebyar och yrkat att det inte föreligger någon rättighet för vinterbete på deras marker. I det ena fallet förlorade samerna rätten till vinterbete i Härjedalen och i det andra vann de målet och sedvanerätt till vinterbete i Nordmaling fastslogs. Härjedalsmålet inleddes år 1990, dömdes av Hovrätten för Nedre Norrland år 2002 och Högsta Domstolen nekade prövningstillstånd år 2004. Nordmalingsmålet inleddes 1997 och domen från Högsta Domstolen kom 2011. En uppenbar skillnad mellan målen är de inledande reflektioner som exempelvis Hovrätten uttryckligen nedtecknar i Nordmalingsmålet, där de explicit nämner att de är ute efter att skapa rätt då de anser att staten misslyckats med att tillgodose lagstiftning som följt med utvecklingen i både rennäringen och övriga näringar där intressen kolliderar. Härjedalsmålets domstolar gör ingen sådan reflektion och trots att samebyarna åberopat konventionsskyddade rättigheter som en grund för sitt yrkande så reflekteras inte ytterligare kring betydelsen av att ett bifall av markägarnas yrkande faktiskt inkräktar på samernas kultur avseende rennäringen.