Bygglovsprocessens digitalisering: En undersökning av sambandet med handläggningstid och NKI

Sammanfattning: Rapporten syftade till att lägga en grund för hur en undersökning om digitaliseringens påverkan på handläggningstid och nöjd-kund-index, NKI, utföras i bygglovsprocessen. Bygglovsprocessen är en komplex process där olika faktorer kan påverka kvaliteten och effektiviteten i processen. Digitalisering har blivit alltmer vanligt i bygglovsprocessen, men det finns ett behov av att undersöka hur digitalisering påverkar processens effektivitet och kvalitet. Denna studie använde både kvantitativa och kvalitativa metoder för att undersöka hur en kommuns digitaliseringsgrad påverkar handläggningstid och NKI. Ett slumpmässigt och proportionellt stratifierat urval på 50 kommuner gjordes för att säkerställa generaliserbarheten i undersökningen. Dessutom gjordes ett icke-slumpmässigt urval av fem kommuner för en mer detaljerad förståelse av ämnet i intervjuer. Datainsamling skedde genom enkäter och intervjuer, och analys av sammanhängande variabler gjordes med hjälp av Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient (r-värde) samt linjär regression. Detta mäter om digitalisering ökar eller minskar handläggningstid eller NKI. Kvalitativa data analyserades med tematisk analys.  Resultatet indikerar att majoriteten av kommunerna i Sverige är digitaliserade, men endast ett fåtal har påbörjat en automatisering. Digitalisering påverkar handläggningstiden, NKI och inkompletta ärenden negativt enligt de kvantitativa data som kunde fås fram. Däremot var dessa resultat för osäkra att dra slutsatser från. Det saknas tydlig forskning på hur NKI påverkas av digitalisering i litteraturen, men intervjuerna visade tydligt på att NKI ökar med digitaliseringen. Både litteraturgenomgången och de kvalitativa resultaten tyder på att digitalisering kan effektivisera handläggningstiden, genom att frigöra resurser och möjliggöra hantering av större mängd ärenden. För att öka validiteten i studien hade en alternativ metod för att mäta digitalisering kunnat användas. För att identifiera ett tydligt samband mellan handläggningstid och NKI hade det krävt ett högre r-värde i Pearson-korrelationen. Trots detta bedöms resultaten vara trovärdiga, då urvalet var slumpmässigt och reliabiliteten i studien var hög. Intervjuerna indikerar på att digitaliseringens har en positiv effekt på handläggningstid och NKI. Slutsatsen är att det är osäkert om digitalisering hjälper handläggningstid, NKI och inkompletta ärenden. Förmodligen är inte digitalisering den variabeln som är viktigast för handläggningstid, NKI och inkompletta ärenden. Denna studie har bidragit med en unik kartläggning av digitaliseringen av bygglovsprocessen i Sverige och lagt en grund för fortsatt forskning om digitaliseringen och dess samband med kvalitetsfaktorer som handläggningstid, NKI och inkompletta ärenden.