“jorden skalf, och skogen skalf, och brodermördaren skalf”. En ekokritisk analys av naturskildringar i Emilie Flygare-Carléns En natt vid Bullar-sjön

Sammanfattning: Forskningen om Emilie Flygare-Carléns (1807-1892) författarskap har länge framhävt en särskild relation till naturen, men sedan dess inträde i det sena 1900-talets genusvetenskapliga litteraturhistorier har denna relation komplicerats. Den här uppsatsen undersöker därför naturskildringar i författarens roman En natt vid Bullar-sjön (1847) med utgångspunkt i ekokritiska, dekonstruktivistiska perspektiv i allmänhet och Timothy Mortons begrepp ”ecomimesis” i synnerhet. Med perspektiv på Naturen som diskursiv fantasi visar sig naturskildringarnas estetik anknyta till särskilda retoriska, bildliga och genremässiga grepp som ofta åsyftar att dölja sin egen textuella materialitet. Detta får också avgörande ideologiska implikationer för den feministiska litteraturforskning som utgör romanens aktuella kontext.