Ett hållbart vittnesskydd: En analys av möjligheten till ett förbättrat vittnesskydd i ljuset av insynsrätten

Sammanfattning: Utsagor från vittnen är ett väsentligt inslag i en effektiv rättskipning. Hot och våld mot vittnen utgör därför ett stort hinder i det brottsbekämpande ar-betet. Om det allmänna inte kan erbjuda vittnen ett tillräckligt skydd vid så-dana angrepp, finns det risk att vittnen väljer att inte samarbeta med polisen, vilket i sin tur kan få till följd att grova brott förblir ouppklarade. I denna studie granskas möjligheterna till ett förbättrat vittnesskydd i ljuset av in-synsrätten. Studien visar att nuvarande åtgärder för att skydda vittnen främst består av fysiskt skydd, skyddade personuppgifter, byte av bostadsort samt, i yttersta fall, fullständigt identitetsbyte. Sedan år 2006 är det också möjligt för allvar-ligt hotade vittnen att ingå i ett särskilt personsäkerhetsprogram, varvid vitt-nen kan skyddas genom olika åtgärder i polisens regi. Under huvudförhand-ling kan vittnet i vissa fall avge vittnesmål utan konfrontation med den tillta-lade; antingen genom videolänk eller genom medhörning varvid den tilltala-de följer vittnesförhöret i ett separat rum. Numera utförs också regelbundna säkerhetskontroller vid vissa domstolar för att förhindra att vapen förs in i domstolens lokaler. Studien visar emellertid att det, mot bakgrund av den växande organiserade brottsligheten samt den ökande anmälnings- och lag-föringsstatistiken beträffande brottet övergrepp i rättssak (17 kap. 10 § BrB), kan ifrågasättas om de nuvarande åtgärderna för att skydda vittnen är till-räckliga. Sådana omständigheter har i andra länder ansetts vara skäl till att tillåta vittnesuppgifter från förundersökning och anonyma vittnen som be-visning när det finns en risk att vittnet utsätts för repressalier. Tillåtligheten av sådan bevisning får främst bedömas mot bakgrund av rätten till en rättvis rättegång i artikel 6 EKMR och de grundläggande principerna om kontra-diktion och parts likställdhet. Principerna kommer även till uttryck i artikel 6.3 d) EKMR, vari stadgas den tilltalades rätt att förhöra vittnen. Av studien framgår att det inte under alla omständigheter är oförenligt med konventionen att använda vittnesuppgifter från förundersökningen och ano-nyma vittnen som bevisning. Europadomstolen har härvid uttalat att det krävs att försvaret någon gång under förfarandet getts möjlighet att utfråga vittnet. Anonyma vittnen kan därutöver tillåtas undantagsvis och vid ett konstaterat behov av skydd för vittnets personliga säkerhet, frihet och liv en-ligt artikel 8. Behovet ska sedan vägas mot det handikapp som drabbar för-svaret, dvs. en avvägning ska ske mellan artikel 6 och artikel 8 EKMR. Ett anonymt vittnesmål får inte uteslutande eller till avgörande del ligga till grund för dom. Studien visar att den nordiska rättsutvecklingen verkar gå mot ett starkare vittnesskydd i form av anonyma vittnen. Anonyma vittnen tillåts i Danmark och Norge och nyligen framlades ett förslag om vittnes-anonymitet i Finland. Den svenska lagstiftaren synes genom åren ha varit motvillig till att tillåta en ordning med anonyma vittnen. Användningen av anonyma vittnen har inte ansetts vara möjlig mot bakgrund av den underlig-gande och grundläggande principen i RB om den tilltalades fullständiga in-synsrätt i processmaterialet. Den tilltalade förtas möjligheter att ifrågasätta vittnets trovärdighet när vittnets identitet hemlighålls. Om försvararen, men inte den tilltalade, får vetskap om vittnets identitet kan användningen av anonyma vittnen dessutom strida mot lojalitetsplikten. I studien argumente-ras därför för att andra åtgärder, ur en rättssäkerhetsaspekt, är lämpligare för att förbättra vittnesskyddet. Enligt författarens mening är det väsentligt att vittnesutsagor tas upp på ett tidigt stadium i processen, företrädesvis innan vittnet har utsatts för otillåten påverkan. Härvid argumenteras särskilt för att tillåta bevisupptagning under förundersökning, i närvaro av den misstänkte och dennes försvarare, när det finns en risk för att vittnet utsätts för repres-salier. Vittnesuppgifterna skulle därefter kunna användas vid en åtföljande rättegång och ersätta eller komplettera vittnesförhöret vid huvudförhandling. Vidare påvisar studien att säkerheten i domstolens lokaler brister i vissa av-seenden och författaren argumenterar därför för att det bör inrättas särskilda väntrum och inpasseringsgångar för vittnen i landets samtliga domstolar.