Medier och medborgarskap i en digitaliserad värld : En strukturerad litteraturstudie om metoder, fördelar och utmaningar gällande undervisning i medielitteracitet

Sammanfattning: Den digitala världen utvecklas i rask takt, och elever i dagens skola spenderar mycket tid på mediala plattformar. Trots att styrdokument fastslår att samhällskunskapsundervisningen ska utveckla de kompetenser som elever behöver för att navigera detta har undervisningen inte följt med i utvecklingen. Denna litteraturstudie har som syfte att undersöka hur undervisning i medielitteracitet kan genomföras, varför sådan undervisning är nödvändig och vilka utmaningar som behöver adresseras för att undervisningen ska vara möjlig. Empirisk data från nio forskningsartiklar analyserades utifrån pragmatisk lärandeteori. Resultatet visade att undervisningen inte sällan bedrivs med lärarcentrerad metodik, att innehållet fokuserar på de grundläggande delarna av medielitteracitet och att lärare saknar förståelse och förmåga relaterat till detta begrepp. Uppsatsen presenterar elevcentrerade aktiviteter med inslag av produktion som förslag på hur medielitteracitet kan utvecklas genom adekvat undervisning. Detta kan gestaltas i erfarenhetsbaserat lärande med inslag av inquiry. Behovet av undervisning uttrycks av såväl lärare och elever som av politiska aktörer på nationell, europeisk och global nivå, och blir uppenbart i ljuset av elevernas mediala vanor. För att lärare ska kunna undervisa i dessa frågor krävs det att de förses med möjligheter till fort- och utbildning inom ämnesområdet. Om läraren utvecklar en god medielitterär förmåga kommer eleverna lättare kunna guidas till att använda mediala plattformar på ett ändamålsenligt sätt vad gäller både konsumtion och produktion av innehåll – en förutsättning för kritiska, ansvarstagande och demokratiska samhällsmedborgare.