Könsskillnader i matematik : Pojkars och flickors attityder till matematik och dess olika arbetsformer på gymnasiet

Sammanfattning: En jämställd undervisning ses som något självklart av alla lärare i skolan. Trots detta visar studier att det råder skillnader i resultat och attityder gentemot matematik mellan pojkar och flickor. De senare har ofta ett sämre självförtroende i matematik och uppvisar ibland lägre resultat i olika test. Andra studier visar att den traditionella matematikundervisningen i större utsträckning verkar passa pojkar. Dessa skillnader har skapats genom en samhällsstruktur där mannen ses som norm. Syftet med arbetet är att undersöka skillnader mellan pojkar och flickor i deras syn på ämnet matematik och dess olika arbetsformer samt att diskutera hur en könsneutral matematikundervisning kan bedrivas. I min undersökning bland gymnasieelever som läser matematik C framgick att matematikundervisningen var mycket ensidig och på nästan varje lektion bedrevs traditionell undervisning där läraren föreläser och eleverna därefter får räkna i sina läroböcker. Undersökningen visade även på en starkare önskan hos flickor än hos pojkar att oftare använda sig av andra arbetssätt såsom grupparbete och projektarbete. Samtidigt visade undersökningen att flickor var mer positiva till den traditionella undervisningen än pojkar, vilket går emot tidigare studier. Människor har ofta en förkärlek att kategorisera sin omgivning och de två könen är inget undantag. Detta har lett till en könsskillnad i skolan som blir tydlig i ämnet matematik vilket genom historien har betraktas som en manlig domän. Men genom ett fördomsfritt bemötande och en individanpassad undervisning kan, enligt min uppfattning, könets betydelse minskas. Om läraren ser till individens alldeles speciella behov och lyckas tillfredställa dessa kommer individen nå sin fulla potential. På detta sätt når vi en skola och en undervisning för alla oavsett om eleven råkar vara pojke eller flicka.