Alla barns lika rätt till en skälig levnadsstandard

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar rätten till en skälig levnadsstandard genom ekonomiskt bistånd för barn som saknar rätt att vara i Sverige (vilka benämns barn utan papper i uppsatsen). Rätten till en skälig levnadsstandard är en väletablerad rättighet i en humanitär välfärdsstat som Sverige. Av flera internationella bestämmelser som Sverige åtagit sig att följa, däribland den allmänna förklaringen, gäller denna var och en utan åtskillnad. Att rättigheten har en sådan allomfattande formulering talar för en grundtanke om att alla, i egenskap av att vara människor, har rätt till en grundläggande nivå av livskvalité vilket innefattar mat, hälsa, kläder och bostad. I svensk lagstiftning säkerställs en skälig levnadsstandard för de som är eller har varit asylsökande genom LMA, en lagstiftning vars personkrets även omfattar de som har förlorat sin rätt till bistånd enligt lagen efter att inte ha medverkat till ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut. Därutöver finns SoL som ofta beskrivs som samhällets yttersta skyddsnät, eftersom lagen enligt förarbetena har en funktion att säkerställa en skälig levnadsstandard i samhället och undvika nöd. Kommunens yttersta ansvar är en av grundpelarna inom den svenska socialrätten som innebär att socialtjänsten har ett ansvar att ge stöd och hjälp åt alla som vistas i kommunen, i synnerhet barn, när ingen annan hjälp finns att få. Trots detta yttersta skyddsnät är bistånd enligt SoL ingen självklarhet. Enligt HFD 2017 ref. 33 har de som omfattas av LMA och undanhåller sig ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut varken rätt till bistånd enligt LMA eller SoL. Detta har fått som konsekvens att socialtjänsten endast kan ge ett så kallat frivilligt bistånd åt barn utan papper och deras familjer. Ett sådant bistånd måste dock vara grundat på kommunala riktlinjer, vilket innebär att det inte finns någon garanti för att dessa familjer får akut nödhjälp. Utslaget av domen kan därför sägas ha urholkat innebörden av kommunens yttersta ansvar, och har fått som konsekvens att barn utan papper ibland blir helt utan bistånd. Barnkonventionen, som inkorporerades som svensk lag i januari 2020, är tydlig med att alla barn har samma rättigheter oavsett ställning eller migrationsstatus. Huruvida konventionen som svensk lag kommer innebära en förbättring för barn utan pappers möjlighet att tillgodogöra sig en skälig levnadsstandard är dock oklart. På kort sikt är svaret sannolikt nej, men i ett längre perspektiv är det tänkbart att konventionen skulle kunna leda till att frågor rörande barn i utsatthet i högre grad kommer att behandlas ur ett icke-diskrimineringsperspektiv. Detta skulle kunna pressa lagstiftaren till att omarbeta de svenska rättsreglerna, så att alla barn inom Sveriges jurisdiktion har en likvärdig tillgång till en skälig levnadsstandard.